En bloggläsare ger här sin bild av det Malmö som en malmöpolitiker tidigare beskrivit helt annorlunda, i inlägget ”Familjer från Vellinge och västra Skåne åker på ‘safari’ genom Malmö med låsta bildörrar.”. Läs också En bloggläsare: ”Vi vanliga väljare lever i landet, vi ser problemen.”, En bloggläsare: ”…och det var egentligen först när jag började gå dit som jag på allvar började uppskatta min hemstad.”
Jag är uppväxt i Malmö, och bilden som beskrivs är på alla sätt för mig främmande. Den atmosfär som råder på Möllan brukar för de flesta beskrivas som ”köpenhamnsk”. Möllan är utan tvekan ett mångkulturellt område, ett område för alla kulturer – svenska såväl som utomsvenska. Och trots att varken jag eller någon av mina vänner någonsin råkat ut för brott där, så skulle jag kunna tänka mig att statistiken visar att brottsligheten är högre där än i rikare stadsdelar. Detta är ju helt logiskt, då det bland fattiga oftast finns mer öppen brottslighet (nu talar jag inte om våldtäkter, brottslighet, rattfyllor etc, då dessa ju är brott som förekommer lika mycket i alla samhällsgrupper).
Men det som beskrivs verkar vara mer av en postapokalyptisk kåkstad, vilket är helt absurt. Möllan är en stadsdel som drar till sig mängder av människor i och med sin helt unika karaktär. De människor som vill njuta av en fri och öppen atmosfär älskar Möllan. Som enda stadsdel att anordna folkrörelse som slåss för kultur står detta område som ett av de mest älskade och starka i hela Sverige.
Jag menar givetvis inte att det passar alla, men att ens behöva försvara Möllan känns en smula lustigt måste jag säga. För det står alla fritt att komma hit, eller att låta bli. Och beträffande bluffbutikerna så får någon gärna ge mig ett enda konkret exempel. Och berätta hur en egenföretagare lyckas försörja sig utan kunder. För om någon försöker påstå att vi har med en Möllanskalbolagshärva att göra, bör den gå till tidningarna. Detta vore för de flesta en unik nyhet.
Min kommentar: Det är mycket intressant att det kan finnas så oerhört olika beskrivningar och upplevelser av samma plats! Tack till skribenten som tog sig tid att ge sin bild!
Ett litet påpekande till: Snarare än att gå till tidningarna, som skribenten skriver, är det nog Polisen som ska kontaktas om man har misstankar om oegentligheter eller brott av något slag. Medierna är inte – även om de ibland agerar så – de som skipar rättvisa i Sverige.