Vad sker med public service?

Vad sker med public service? var rubriken på ett intressant seminarium på Finlands ambassad den 17 november. Från Sverige medverkade Mats Svegfors, vd för Sveriges Radio, och från Finland Kimmo Sasi, riksdagsman,  och ordförande i Yles fövaltningsråd och tidigare kommunikationsminister.

Man diskuterade alltså public service (PS) idag och i framtiden i de två länderna (och lite om hur det ser ut i EU), i Sverige kallad ”i allmänhetens tjänst”och i Finland kallad ”allmännyttig radio och tv”. Svegfors och Sasi tog upp medievärldens genomgripande förändring och att PS-bolagen är satta under stark press och funderade kring hur morgondagens utbud ska se ut och hur man ska få unga människor att titta och lyssna på PS.

Det var mycket som sades, här är en del:
Diskussion kring hur PS ska finansieras i framtiden. I Finland betalar 80 % av hushållen tv-avgiften på 240 euro (ca 2.330 kronor) om året, i Sverige är betalningsgraden 90 % och beloppet 2.060 kronor.

Bland dem som är födda på 60-talet är det 23 % som lyssnar på P1 i Sveriges Radio, bland dem som är födda på 70-talet lyssnar 16-17 % på P1 och bland dem som är födda på 80-talet är siffran under 10 %. Ingen lysande framtid i sikte, alltså, för Sveriges Radios P1.

Med tanke på den här nedgången i lyssnande har Sveriges Radio anlitat en doktor/forskare som för Sveriges Radios räkning under ett år ska titta på olika undersökningar om lyssnarnas medievanor.

Mats Svegfors framhöll med emfas att han anser att det inte finns något som helst publicistiskt material alls i de kommersiella tv-kanalerna med undantag av TV4.

Både Svegfors och Sasi framhöll också att tidningar idag har problem med att de  inte kan ta betalt för nyheter på sina sajter för att PS lägger ut alla sina nyheter gratis.

Kimmo Sasi menade att PS-bolagen i någon mån också finns på marknaden, trots att de inte är kommersiella, och att de därför måste skapas betalningsvillighet (för tv-avgifter) bland folk.

Mats Svegfors sa att på den marknaden måste man tänja på gränserna för vad SR och SVT kan göra. Han tipsade också åhörarna om sin och sin kollega Cilla Benkös interaktiva webbok Journalistik 3.0 – Medieormen ömsar skinn.

Kulturrådet Henrik Wilén, Finlands ambassad, som ledde evenemanget, pratade om digitaliseringen i Finland, som kom i gång så tidigt som för ett tiotal år sedan främst för att Nokia ville tillverka och sälja digitalboxar. Men det gick inte så bra och digitaliseringen fick vänta. Idag är många finländare missnöjda med att de inte längre kan titta på tv i sommarstugorna utan att skaffa antenner eller relativt dyra digitalboxar.

Voitto Visuri, RSKL/SRF (Sverigefinska Riksförbundet) uttryckte oro för hur språken behandlas och undrade varför finskan i Sverige (i PS-hänseende) behandlas så mycket sämre än svenskan i Finland.

Mats Svegfors sa att han också tänker på att det finns gott om andra stora invandrarspråk, inte bara finska som visserligen är ett nationellt minoritetsspråk och därmed har en särställning. En personlig reflektion: jag upplevde det som om han inte riktigt tänkte på skillnaden mellan ”invandrarspråk” och nationella minoritetsspråk som skyddas av särskilda konventioner och lagar. Jag tyckte rentav att han nästan blandade ihop begreppen, men chefen från Sisuradio, Päivi Tompuri, ansåg att så inte alls var fallet. Hon kan mycket väl ha rätt.

Mats Johansson, riksdagsledamot, M, talade länge och säkert intressant. Dessvärre hördes knappt hälften av vad han sa för att han talade så tyst. Det handlade i alla fall om tyska Artes och om Norge och om intresse från dem att ha ett samarbete med Norden. Men att vd för SVT, Eva Hamilton, varit negativ (om jag hörde rätt). Han efterlyste också ett tillgängliggörande av SVT:s arkiv med över 9.000 program som ju folket borde kunna få ta del av.

Mats Svegfors talade om hur han finner det allvarligt och oroande att ”den gemensamma demokratiska scenen håller på att förändras”. Dock, sa han, så lyssnar var tredje svensk på sina lokala radiokanaler och att det är ganska enastående.

Och nu, precis tvärtemot alla journalistiska regler som säger att man ska komma med något viktigt i början av sin text, så kommer här något viktigt i slutet texten. Kanske det blev så bakvänt för att jag har lite svårt att smälta och förstå detta, och för att jag undrar hur det kommer sig att det inte tagits upp och debatterats ordentligt i det annars alltid så debattglada Sverige! Nämligen:

Den europeiska unionens generaldirektorat för konkurrens vill påtvinga EU medlemsstaterna en prövning av betydelsefulla nya PS-tjänster innan de kan lanseras. Tyskland gör det redan, liksom Norge, Storbritannien och Danmark. Men Mats Svegfors (och andra) menade att det är främmande i en demokrati att göra förhandsgranskningar. Han talade också om hur svår den här EU-bestämmelsen är att hitta på nätet. Men det krävdes bara en enkel sökning för att hitta Meddelande från kommissionen om tillämpningen av reglerna om statligt stöd på radio och tv i allmänhetens tjänst. Och där står, mycket riktigt under punkt 84:

På det sätt som anges ovan ska statligt stöd till public service-företag kunna användas till att distribuera audiovisuella tjänster över alla plattformar under förutsättning att de materiella villkoren i Amsterdamprotokollet är uppfyllda. I detta syfte ska medlemsstaterna genom ett förfarande med förhandsbedömning som grundar sig på ett offentligt samråd undersöka om väsentliga nya audiovisuella tjänster som planeras av offentliga programföretag uppfyller villkoren i Amsterdamprotokollet, dvs. om de tillgodoser samhällets demokratiska, sociala och kulturella behov samtidigt som hänsyn tas till de potentiella effekterna på handelsvillkor och konkurrens.

Jag är inte helt säker på att jag kan tolka denna text och dess inverkningar och ev inskränkningar av yttrandefriheten korrekt, men som det kunde förstås av Mats Svegfors som ”svarande” och Mats Johansson, som tog upp frågan så var det här inte något som man ansåg var rätt. Intresserade kan själv forska och läsa vidare.

Evenemanget arrangerades av Finlands ambassad i Stockholm som en uppföljning av Märkesåret. Flera föreläsningar har genomförts på olika teman, både i Stockholm och i Helsingfors. Samarbetspartner har varit projektkontoret Tandem.

©Denna blogg.