En finländare som har bott i Sverige länge och har nära och täta kontakter med sitt hemland, har luftat sina tankar och åsikter. Först i ett mejl efter att statsminister Juha Sipilä begärde regeringens avsked fredagen den 8 mars; sedan efter att ha läst en text jag skrivit på Facebook.
Åren i Sverige har fått mig ofta att undra över den skillnad i hederlighet och rakhet som jag funnit mellan mina två länder Sverige och Finland
Det är som om vi i Finland druckit ärligheten in i våra själar med modersmjölken. Den är vår ryggrad, utan den känner vi inte igen oss, genom den känner vi igen varandra. Med detta sagt så gäller det ju givetvis inte alla individer, men som ett folk vill jag ändå påstå att så är fallet.
När min äldsta son studerade juridik i Stockholm, berättade han om hur man bland domarna kunde karaktärisera skillnader mellan folk med följande skröna: En svensk, en arab och en finne hade bevisligen druckit en hel flaska vad det nu kunde vara inför det begångna brottet. Vid förhören säger svensken att han druckit bara ett glas, inget mera. Araben säger att han ingenting druckit, han svär på det, medan finnen genast medger att ”nog blev det ju att dricka en hel flaska”. Sonen studerade alltså i Sverige, i Finland fanns ännu inte då, i slutet av 80-talet, särskilt många araber att ha som jämförelse. Alltså jämförelsen gällde mentaliteten hos svenskarna (i deras eget land), finnarna (i Sverige) och araberna (i Sverige).
All heder åt statsminister Juha Sipilä som avgick! Och på tal om heder så är det ju den man först förlorar i Finland om man ertappas som lögnare, någon vars ord det inte går att lita på. Så olikt en del andra kulturer där det vimlar av ordstäv som visar hur dumt det är att inte luras, om man själv kan vinna på det. Såsom fallet är i både turkiskan och arabiskan.
Du skriver ofta på din sajt om att man i Finland har fungerande system. I en buss på väg till Helsingfors kom jag en gång att prata med två ung män, en från Iran och en från Sverige. Båda var de helt överens om att Finland var ett jättebra land just för att där finns så stabila system. Killen från Iran bodde i Österbotten men for världen runt då han var industridesigner. Han hade rentav designat den kaross som Audi fick Europapriset för.
Det här är en text som jag skrivit och som sedan kommenteras av samma finländare i Sverige efter texten):
Klicka på textrutan för att höra och läsa inslaget i Sveriges Radio.
När jag lyssnar på inslaget Hur ska rättvisa skipas efter IS i Godmorgon världen i SR P1 den 9 mars, om vad och hur Sverige kan/ska göra med IS-terrorister som rest härifrån för att begå bestialiska dåd och som klarar att ta sig hit efter sina år i sitt kalifat, så inser jag att det kommer att vara helt riskfritt för dem att komma hit. För dem finns inga som helst risker i Sverige, det är för oss som riskerna ökar (hemska dåd sker redan nu varje dag i Sverige).
Ingenting kommer att hända dem som lyckas ta sig tillbaka hit. De kommer att gå före i bostadsköerna och ges skattemedelsbekostad försörjning och de kommer att få gå omkring på våra gator, i våra städer och byar. De kommer att kunna planera terrordåd mot oss alla.Det är min absoluta åsikt. Men lyssna gärna själva på inslaget på SRs sajt och dra era egna slutsatser.
Svenskarna har inte en stat som skyddar dem, de har en slapp, trög, okunnig och ansvarslös stat som lutar sig på mantran som ”vi tar ansvar” (vilket bevisligen är tomma ord) och ”alla människors lika värde”* vilket inbegriper monster som i sin grymhet inte står nazisterna efter.
Så gott som allt som jag förutspått sedan början av 2000-talet, i samband med den helt okontrollerade invandringen till Sverige från jordens mest våldsamma och – med våra mått mätt – ociviliserade, odemokratiska, kvinnoförtryckande länder har besannats. Det har inte sällan hänt genom åren att folk jag pratat med varit skeptiska; många har menat att jag överdriver och en del har till och med tyckt att om jag anser att det är så illa så borde jag i så fall komma med ”lösningar”! Men mina ”lösningar”, all rapportering under snart 15 år har ju inte hjälpt och jag har inte den politiska makten att faktiskt förändra någonting. Jag har bara kunna rapportera om vansinnigheter, ofta med hjälp av miggor, poliser, socialsekreterare, HVB-personal, löpare med flera, som kommit i kontakt med den verkliga verkligheten och förmedlat den vidare med mig som kanal.
Nu erkänner de som tvivlat att de borde ha lyssnat, att det jag förutspådde om hur Sverige skulle komma att förändras (till det mycket sämre) har slagit in på så gott som varje punkt. Och, som sagt: nu kommer Sverige att bli ännu otryggare, ännu farligare. Det ser och inser varje tänkande människa.
* Trots att det där med ”lika värde” till och med är en felöversättning av ”all men are equal in dignity”, som betyder ”värdighet” och inte alls är detsamma som ”värde”.
Finländaren i Sverige:
Den text du har skrivit här ovan visar vilken eld du fortfarande orkar bära över de svenska galenskaperna. Själv har jag märkt hur jag gång efter annan bara skriker rakt ut här hemma när jag läser om ytterligare galenskaper i detta redan så galna land. Där språket systematiskt förflackats så att ingeting till slut behöver betyda någonting, huvudsaken är att det ”låter” bra och helst inte avviker från vad andra säger – tänker gör man ju inte här längre, med enstaka undantag.
Jag har nu kommit så långt att jag anser att Sverige är genomkorrumperat. Att tre decenniers långa, systematiska bortförklarande av sakernas riktiga förhållanden till sist har förvandlat landets kollektiva ”persona”. Sverige har fått ett folk som måste vara skräckslaget, men som ändå med en dåres envishet fortsätter att hävda att Sverige är bäst. Självbilden har blivit hycklarens och förnekarens och då återstår bara det förljugna och det spelade. Här är det svårt att längre att andas.
Kommentar mitt i finländarens text, som fortsätter efter den:
Klicka på textrutan för att läsa artikeln.
I Svenska Dagbladets text Så blev Finland bättre än Sverige på nästan allt (23 februari 2019) kan man läsa följande uttalande av Simon Anholt, grundare av ”the Good Country Index”:
De flesta länder har rätt dåligt självförtroende, men av de runt 100 länder jag känner till väl finns det tre som sticker ut; Sverige, USA och Kazakstan. Ni har alla väldigt höga tankar om er själva och tycker att ni har mycket att lära ut till andra länder.
Finländarens text fortsätter:
Jag märker på mig själv att då häpnaderna över än det ena, än det andra, inte verkar ha någon ände så tar detta oerhört mycket av min energi då jag ständigt återigen måste analysera, tänka igenom, formulera mig – för annars står jag inte ut. All denna energi som kunde användas till annat, mera konstruktivt och skapande, går nu åt att reagera, sätta ord på, så att jag inte själv blir ett offer för alla tokigheter jag läser om.
Jag längtar så efter det sunda och enkla och friska livet, där allt är som det ser ut att vara. Med normer, med känsla för rätt och fel, med tron på att sanning finns. Och även ett Jag, som psykoanalytikernas senaste griller nu ifrågasätter. För hur skulle man annars, utan ett Jag, kunna ta ansvar, göra val och känna att man är någon, till skillnad från någon annan. Men det är klart – finns ingen så finns inte heller gränser för den andres integritet som behöver respekteras. Återstår bara ett gränslöst flumflum där allting blir tillåtet – och snart är vi tillbaka i naturtillståndet med allas krig mot alla.
Tänka sig att de nerrivande krafterna är så mycket starkare än de uppbyggande! Som om det som tidigare generationer skapat och byggt upp, blir till en provokation, och man har inget annat att komma med än att riva ner det som andra byggt. Frågan är nu vad nästa ”sak” att upptäcka blir, nästa sak att angripa som ”felaktigt” och sedan med kraft och ”moralisk” indignation riva ner?
Det där du skrev var en så härlig text att läsa! Kunde inte den publiceras på din sajt också, så att så många som möjligt kan läsa den?
Slutligen: Nu har min text publicerats här på min sajt och det enbart för att finländaren i Sverige skrev till mig och luftade sina egna tankar och åsikter. Det var dem jag i första hand ville att andra också skulle få ta del av, men eftersom de hörde ihop med min egen text (som jag publicerat på min privata Facebook-sida) så hängde den med, den också.