Jag fick ett mejl idag. Från en person som jag vet vem det är, men inte känner personligen. Någon som under många år följt det jag skrivit och då och då genom åren hört av sig med sina egna tankar och reflektioner om sakernas tillstånd. Alltid lika genomtänkt och välformulerat kommenterar personen samtida händelser. När mejl från den här personen kommer så läser jag dem alltid noga och med intresse och har då och då också fått publicera en del av texterna.
Här är mejlet, som jag fått tillstånd att publicera:
2023-10-11
Skäms, Sveriges styrande!
Merit,
det vi inte ville skulle hända igen, massavrättning av judar, upprepar sig 7 oktober 2023 när terrororganisationen Hamas tränger in i Israel för att skapa kaos och död.Så förfärande att det är svårt att greppa. I en tid när nationer och organisationer vill utmärka sig för att vara humanitära, vidsynta, tillåtande och upplysta.
Det är inte den mentala statusen hos terrorgrupper som är det intressanta. Den ser vi genom deras handlingar. När man angriper civila, små barn, mödrar, unga och gamla, alla försvarslösa och överrumplade i sina hem eller i sin omgivning, kan ingen, absolut ingen, försvara sådana handlingar.
Men i Sverige kan antisemitiska grupper skräna ut sitt stöd för terrorhandlingar i skydd av Yttrandefrihetsgrundlagen. Flaggande för terrorstater på Sveriges gator är hårresande att se. Det ger en föraning om vad som väntar oss om vi låter denna “mobb” fortsätta utan åtgärder.
Diskussionerna som gick heta om koranbränning eller inte ser vi inte till idag. Några försiktiga yttranden från politiker har gjorts men inget mer. Var är flaggande för Israel? Som för Ukraina och Frankrike när de drabbades av krig och terrordåd.
Vem eller vilka stödjer Israel. Alla, ingen? Vad kan det bero på? Är det för att det är judar som angrips? Är det för att vi låtit antisemiter ta alltför stor plats i vårt samhälle?.
Att Sveriges styrande tillåter skränande grupper vråla ut sitt hat mot ett demokratiskt samhälle som Israel, där terrorgruppen Hamas tog sig rätten att slakta israeliska invånare, är en skam för vårt land. Mest skrämmande är Sveriges politikers oförmåga att hantera även denna situation förutom gängkriminalitet, myndigheters okunskap om lögnare och bedragare i sina verksamheter. Vi har inte varit vare sig naiva eller ovetande. Under lång tid har det varit svårt för den judiska gruppen att öppet visa sin tillhörighet med risk för attacker på enskilda eller byggnader.
Inget görs.
Skäms, Sveriges styrande! Skäms att ni tillåter antisemiter som hyllar mord och slakt på människor “paradera” på våra gator! De ska fördömas och utvisas om de inte accepterar demokratiska regler. Det är en skam att ni låter judehatande medborgare härja fritt i vårt land.
Merit, jag följer dina inlägg med glädje och viss bävan. Du tydliggör vilka missförhållanden som vi har i vårt land och det är nyttigt att veta och samtidigt skrämmande att se hur långt förfallet tillåtits gå.
Jag läser om läget i vårt land och utrikes men deltar inte i debatten då jag inte har mer att tillföra än många kloka kommentatorer.
Detta med Israel och judarna är något som funnits med mig i hela mitt vuxna liv och jag kan förstå att vissa grupper känner sig förfördelade, men civiliserade individer söker samförstånd inte våld.
Någon timme senare skickade personen också detta tillägg:
Idag (den 11 oktober) besökte statsminister Ulf Kristersson judiska församlingen i Malmö för att visa sitt stöd. Han uttalade också, i skarpa ordalag, att det hat som uttrycks är ovärdigt. Det är inte ett exakt citat, men ungefär så sade han.
Jag vill också gärna lägga till att jag har full förståelse för det lidande civila palestinier upplever. Det är inte det palestinska folket jag kritiserar utan terrororganisationers våld och demokratiska länders undfallenhet för dessa.
Till slut. Det gäller att ta till sig det fina som finns i vardagen, precis runt oss. När jag tar min promenad vid sjön kan jag se en vy som den jag bifogar. Det ger mig ro. Naturen, livet i stugan i skogen, ger mig styrka att möta stort och smått tjafs i vardagen. För det mesta är det bra. Jag är så pass årsrik så något har jag lärt mig, som att inte ”hoppa in” i alla konflikter.
Må det bli fred i vår värld och må vi lyckas övervinna hat, det leder ingenstans.
