Jag börjar med att citera början på en valanalys av Göran Eriksson i Svenska Dagbladet, som jag helt håller med om:
En borgerlig regering utan majoritet, en kraschad socialdemokrati och ett vågmästarparti med högerextrema rötter. Det är måndag morgon och dags för svenskarna att skaffa en ny nationell självbild.
Mina egna spontana, mycket blandade måndag-morgon-dagen-efter valet-tankar är dessa (med förbehåll för att det bara gått ett halvt dygn sedan valresultatet blev känt och alla tankar och känslor inte riktigt hunnit ”sätta sig” än):
• Varför lyssnade inte politikerna under alla år som jag, men också andra, varnade för detta scenario?
• Hur ska det gå med så barnsliga typer i riksdagen som förre ministerpostpretendenten Ohly som vägrade att ens sitta i samma sminkrum på SVT som Åkesson, vars parti faktiskt fick fler röster än hans eget?
• Det verkar inte som om politikerna ens nu förstår (än mindre respekterar) att vad de beskådar genom SD:s intåg i riksdagen är svenska folkets vilja, uttryckt i ett demokratiskt val.
• Politikerna vägrar fortfarande helt inse, att de måste ta skeden i vacker hand och finna ett sätt att samexistera med det nya riksdagspartiet, hur illa de än tycker om det.
• Det finns all anledning att befara att ”gammelpartierna” fortsätter att agera lika korkat och oansvarigt under de kommande åren som under de gångna när det gäller de frågor som SD drivit och som 5,6 % av väljarna gett dem stöd för. Sker det så får SD kanske 12 % av väljarnas stöd i nästa val…
Undran: Finns den svenska riksdagen och den svenska regeringen till för sig själva eller för folket? Rannsaka er för Guds skull, ni människor under vilkas styre vi andra måste leva!
Ovanstående är bara några spontana tankar och reflektioner, nedtecknade ett halvt dygn efter ett val som förändrar Sverige. När det hela ”satt sig” kommer jag att skriva mer om hur jag ser på Sveriges framtid och vad politikerna borde tänka på och göra. Utan hopp om att någon kommer att bry sig eller lyssna denna gång heller, men så länge man ännu kan uttrycka sina åsikter relativt – om än inte inte helt – fritt i Sverige, så kommer jag att göra det.
Slutreflektion: En sansad och bra reaktion på gårdagens valresultat står Abdulkader Habib, som jobbar på Kista folkhögskola, för. Han svarade bland annat så här i Sveriges Radio P1 Morgon på frågan ”Vad tycker du om det här att Sverigedemokraterna har blivit invalda i Sveriges riksdag?”:
Det är förstås en deppig morgon för Sverige. Hatet har kommit in i riksdagen och särskilt som muslim så känner jag mig extra utpekad av Jimmie Åkesson. Men samtidigt måste jag säga att det går att se att över 94 % av det svenska folket är emot att hatet ska komma in i riksdagen. Så det är fantastiskt att se det också från det hållet.
Jag tror att om Sverige ska konkurrera ute i världen, speciellt i nuvarande läge, så ska vi fokusera på utveckling och allt som utvecklar Sverige. Nu har vi ett Sverige där invånarna har olika rötter, så det är bättre att rikta energi mot utveckling. Det ska vi fokusera på, inte hur mycket vi ska begränsa människorna som är i landet.
Hoppas att det inte eskalerar och att partierna inte tävlar om vem som är tuffast för att vinna de roliga svenskarna ute i landet som ändå har bidrag till att Jimmie Åkesson och hans vänner har kommit in.
Vi har en stor del, nästan 50 %, som inte röstar. De kommer att känna ansvar nu, hoppas jag. De måste veta att de inte bara går att ligga på soffan och förvänta sig att andra ska sköta Sverige! Nu hoppas jag att de här tusentals människorna som inte kände sig motiverade att vara med och delta i demokratin ska komma gång.
Lyssna på hela intervjun här (under rubriken Fler valsamtal).
Läs också min artikel Sverigedemokraternas framgång beror på arroganta politiker och medier på Newsmill, skriven två dagar före valet.