I Ekot har vi idag hört nyheten om att bidragsfuskare ska straffas. På deras hemsida står det exakt så här: ”Svenska bidragsfuskare ska straffas”. Inget om utländska bidragsfuskare, de kanske får fortsätta att fuska ostraffat…
Hur som helst så ska nu regeringen besluta om ett ”paket mot bidragsfusk”. En utredare (just det: en ny utredning!) ska ta fram förslag på ändrade regler som ska göra det lättare att straffa den som fuskat.
Och Statskontoret ska utvärdera svenska myndigheters möjligheter att samköra register för att leta efter fusk. Men först måste väl någon utreda hur många och vilka myndigheter som finns i landet annars vet man ju inte vilka myndigheter man ska kontakta för den här utvärderingen. För är det inte så att inte ens regeringen har koll på vilka myndigheter som finns för att de är så många och antalet växer med flera per månad? Enligt obekräftade uppgifter – ingen vet säkert – lär det ha tillkommit 21 nya myndigheter sedan den 1 januari 2005.
Och så ska det bildas en delegation mot fusk från flera myndigheter och dessutom ska en arbetsgrupp i regeringkansliet undersöka om det behövs en särskild lag mot fusk med bidrag.
Tar flummeriet aldrig slut? Hur många undersökningar, delegationer, arbetsgrupper etc ska hålla på med något som i andra länder är självklart: straffa dem som fuskar enligt Svea rikes lag! I lagen stadgas ju vad som är brott och som därmed ska bestraffas. Dit hör bl.a. bidragsfusk, stöld och förskingring.
Varför behöver det självklara utredas för stora pengar? Om det finns så gott om pengar så lägg dem där de behövs, t.ex. på att förbättra och snabba upp verksamheten vid våra domstolar!
Citera gärna men ange källa.