Klicka på textrutan för att läsa om PISA.
De flesta vet att Sverige ligger illa till i internationella jämförelser av skolelevers kunskaper. Långt ner på listan bland ett 40-tal länder kommer Sverige, medan grannlandet Finland ligger etta. Att Finland har hög standard på utbildningen och goda resultat i skolorna har nog varit känt i Sverige, men av någon outgrundlig anledning har det inte funnits särskilt stort intresse att inhämta information om varför det är så och hur det går till, från det östra grannlandet. Kanske är det emot den svenska självbilden av ett land där det mesta är bäst, störst och vackrast och där en del fortfarande tror – eller vill att folk ska tro – att ”folkhemmet” är ett paradis på jorden och att där finns så gott om kunskapsäpplen att man inte behöver gå och plocka dem någon annanstans. Men det visar sig ju med allt större tydlighet att detta är fel. Nu känner också folket till att det är åt helsike med den svenska skolan, det går inte att luras längre, med floskler som ”världens bästa skola” etc. Sådant struntprat har folket äntligen genomskådat.
För flera år sedan skrev jag en kolumn i tidningen Metro som handlade om ”behöriga” respektive ”icke behöriga” lärare. Det blev ett ramaskri och en ilska och nästan hat vällde över mig. Men jag tror fortfarande, precis som jag trodde då, att en springande punkt ligger just här. En förändring i synsätt måste till och det snabbt. ”Behörig” är den person som har djupa ämneskunskaper och förmåga att lära ut dem – oavsett hur han/hon har skaffat sig dessa kunskaper. ”Behörig” är inte en person som genomgått den hårt kritiserade Lärarhögskolan och som efter det inte klarar att lära lågstadieelever att läsa och skriva svenska. Monopolrätten att definiera betydelsen av ordet ”behörig” i lärarsammanhang, som lärarfacken tagit sig, måste brytas.
På ledarsidan i Dagens Nyheter den 15 maj 2005, under rubriken En minister på de anklagades bänk, står att läsa:
Trenden i internationella jämförelser av elevernas kunskaper är negativ för Sverige. Stor andel av lärarna är obehöriga (har inte gått Lärarhögskolan, min anm.) och den nya lärarutbildningen har vid en utvärdering nyligen visat sig ställa låga krav.
Hur tydligt måste det visas att lärare som går en konstaterat för dålig utbildning knappast kan kallas ”behöriga”? Samtidigt finns det mängder av människor med gedigna kunskaper i olika ämnen som aldrig har varit i närheten av den utbildning på Lärarhögskolan som ställer så låga krav att de skulle ha varit starkt överkvalificerade och som är väl meriterade och ”behöriga” att ge våra barn absolut nödvändiga kunskaper för att de ska klara sig i en allt mer krävande värld. Begreppet ”behörig” bör ses i sin verkliga betydelse, inte i en i lärarfackliga termer definierad sådan.
Tänk om nu, det är redan nästan för sent!
© denna sajt. Citera gärna men ange källan.
