Följande står att läsa i Svenska Dagbladet under rubriken Kortvarig glädje för ex-fånge, den 19 februari 2009:
Att Adil Hakimjans fall skulle vara annorlunda än många andra asylsökandes håller inte Migrationsverket med om.
Det är vanligt att man inte väljer asylland själv, det är ganska vanligt att man åberopar anknytning till släkting som ligger utanför kärnfamiljen och det är ganska vanligt att man har traumatiserande upplevelser bakom sig om man flytt från sitt hemland. Vi skulle få en möjlighet att ge fler personer uppehållstillstånd med den här nya principen. Därför behöver vi få ett prejudicerande beslut, säger Mikael Ribbenvik
Men det finns ju ingen enda annan människa som sökt – eller kommer att söka – asyl i Sverige med en bakgrund som Adils!
Hur kommer det sig att Migrationsverket inte kan inse att Migrationsdomstolens beslut inte på något sätt är ett vägledande beslut, just av den anledningen att ingen någonsin kommer att ha samma historia, samma bakgrund, samma skäl till asyl i Sverige som Adil Hakimjan? Det vore en annan sak om man på något sätt kunde anse att beslutet som rör Adil kan få prejudicerande betydelse och att det nu kan komma en massa uigurer hit, som suttit oskyldiga i Guantánamo, fraktats med huva över huvudet och med hand- och fotbojor till Albanien och där tvingats ”söka asyl”, d.v.s. dumpats där. Dessutom kan man undra om rättschefen inte hört vad hans generaldirektör sagt i olika sammanhang om hur gärna han skulle bevilja Adil uppehållstillstånd om han bara kunde. Nu har ju Migrationsdomstolen uppfyllt generaldirektörens önskan, Adil kan få ett liv och börja bearbeta sina upplevelser och skapa sig en framtid. Varför då försöka slå sönder allt det? Av ingen vettig anledning.
Samtidigt: om det nu är så, som Migrationsverkets rättschef Mikael Ribbenvik säger på Migrationsverkets sajt, att ”det är viktigt att Migrationsöverdomstolen prövar frågan. Om migrationsdomstolens tolkning bekräftas av Migrationsöverdomstolen får verket möjlighet att ge fler personer uppehållstillstånd genom undantag från principen om första asylland, så behöver man väl inte överklaga utan kan använda sig av den högre instansen, Migrationsdomstolens dom!!!
På Högsta Domstolens hemsida framgår vad som krävs för att få prövningstillstånd.
Prövningstillstånd
Ett prövningstillstånd krävs för att ett beslut av en migrationsdomstol ska kunna prövas fullt ut i Migrationsöverdomstolen.
Migrationsöverdomstolen kan bevilja prövningstillstånd om förutsättningarna för så kallad prejudikatsdispens eller extraordinär dispens är uppfyllda. Med prejudikatsdispens menas mål som man tror kan bli vägledande för framtida beslut, alltså praxis. Med extraordinär dispens menas att det finns synnerliga skäl att pröva överklagandet. Som exempel kan nämnas att migrationsdomstolen begått något allvarligt fel i handläggningen.
Om prövningstillstånd inte beviljas är det alltid migrationsdomstolens avgörande som står fast.
Om prövningstillstånd beviljas innebär det att handläggningen i målet fortsätter för att slutligen avgöras i Migrationsöverdomstolen.
Än en gång: hur många f.d. Guantánamofångar som tvingats att söka asyl i ett land utanför USA förväntar sig Migrationsverket ska välla in i Sverige?
Men Migrationsöverdomstolen kommer inte att bevilja prövningstillstånd på den grunden. Det kan man vara tämligen övertygad om. Det torde knappast heller föreligga synnerliga skäl för prövningstillstånd då det inte begåtts något allvarligt fel i handläggningen. Alltså är Migrationsverkets agerande i Adils fall inte bara falskt utan också ett onödigt slöseri med allmänna medel.
Läs Migrationsdomstolens beslut här. Läs mer om fallet genom att söka på ”adil” på bloggens sökfunktion.
© Citera gärna men ange källan!