Det tar tid att tala med människor, bilda sig en uppfattning, få fram olika relevanta fakta och – i förekommande fall, som detta – skaffa domar, för att sedan kunna presentera uppgifter på ett så korrekt, faktabaserat och sanningsenligt sätt som möjligt. I det här inlägget, liksom i alla texter sedan maj 2005,  är strävan densamma. Tid och kraft har lagts på att just få fram en dom, tala och korrespondera med olika människor och därefter presentera det som kommit fram. Men sedan är det givetvis upp till var och en att tänka själv och själv bilda sig en egen uppfattning. Och även att forska vidare om man är tveksam till publicerade uppgifter och/eller vill ha mer kunskap om det som tas upp..

Det finns mycket att säga om de ensamkommande asylsökande som sagt sig vara – och ibland är, ofta inte är – minderåriga från Afghanistan (som är den överlägset största i den gruppen som kommit till Sverige). I sina Facebook-nätverk delar de med sig av tips om vad som bör sägas till Migrationsverket och till hjälpsamma, snälla och godhjärtade svenskar. Där delar de också med sig av riktigt obehagliga och ibland rent hotfulla påhopp på personer som kan tänkas på något sätt utgöra ett hinder för deras – som de själva säger  -“rättigheter”, det vill säga att stanna i Sverige (också de som inte har asyl- eller skyddsskäl).

Hade Migrationsverket i Sverige, som migrationsmyndigheter i andra länder, sett till att åldersbestämma dessa unga män och ungdomar direkt vid ankomsten och processa de minderåriga i ett särskilt “snabbspår” så att de snabbt fått avslag eller tillstånd att stanna. Då hade de som inte beviljas uppehållstillstånd hunnit rota sig här och kunnat återsändas efter kort tid i landet, medan de som getts tillstånd att stanna mycket fortare hade kunnat komma in i samhället under ordnade former.

Men nu har man i Sverige (som enda EU-land, såvitt jag känner till) valt att under lång tid inte åldersbedöma personer som inte kunnat styrka sin ålder och som sagt sig vara 17 år gamla. På deras egen utsaga har man därför i åratal placerat män betydligt äldre än 17 år som “barn” i familjer, på HVB-hem och i skolor. Det har på olika sätt varit förödande för väldigt många och dessutom oerhört dyrt för svenska skattebetalare eftersom minderåriga asylsökande under ett år kostar upp till 1,3 miljoner kronor. Per person…

För att förekomma påståenden om att det inte kan vara möjligt så ska det påpekas att HVB kan kosta ca 3.000 kronor per person och dygn och ibland betydligt mer. Familjehemmen betalas också höga ersättningar och dessutom har konsulterna, som jagat familjehem åt uppdragsgivare som stora vårdkoncerner och kommuner, fått upp till mellan 75.000 och 100.000 kronor i arvode per minderårig asylsökande. Till detta kommer kostnad för grundskola med ca 100.000 kronor per elev och år och för gymnasium ca 115.000 kronor per elev och år (källa Skolverket). Kostnader tillkommer också för ombud i asylprocessen (ofta i två instanser); gode män som alla som sagt sig vara minderåriga tilldelas (ersättningen till dem varierar); sjukvård, tandvård; eventuella hjälpmedel och psykiatrisk behandling m.m. Kostnader i samband med skadegörelse och annan brottslighet och därpå följande rättegångar, ombud, socialtjänstens inblandning, straff när/om sådant domslut meddelas – allt detta ska också räknas in i den totala kostnaden.

Att kostnaden för en minderårig blir 1,3 – 1,5 miljoner kronor per år eller mer, är på intet sätt orealistiskt. Det är mycket svårt, hart när omöjligt att få fram exakta siffror men om någon som läser detta kan presentera  korrekta, faktabaserade och exakta siffror gällande totalkostnaderna i genomsnitt för en minderårig asylsökande i Sverige (inklusive allt som måste räknas in) så får den personen mycket gärna höra av sig.

Godhjärtade och snälla svenskar som engagerar sig för de hitkomna barnen och “barnen”, som till mycket stor del är personer som definierar sig som hazarer och kommit från Iran, Afghanistan och Pakistan, kan med fördel ta del av den här domen. Den är ett tydligt och vanligt exempel på hur en dom i andra instans (ansökan har då redan processats av Migrationsverket som avslagit den), alltså i migrationsdomstolen, ser ut. Personen i denna dom, som vid tillfället då domen avgavs, var 19 år gammal, har i två instanser fått besked om att han inte har asyl- eller skyddsskäl och därför inte får stanna i Sverige. Han har inte styrkt eller ens gjort sin ålder och identitet sannolik och hans historia, som är mycket lik många andras historier, äger inte den tyngd som en asylansökan måste ha för att en person ska beviljas den förmån som det är att få uppehållstillstånd i Sverige. Läs domen noga. Den är ett skolexempel på hur många av dessa unga mäns ansökningar ser ut, med vissa variationer så att de inte ska vara alltför lika varandra, och hur beslutet blir. Att sådana personer tar sig till Sverige i sökandet efter ett bättre liv är begripligt men kriteriet att vilja ha ett bättre liv i ett annat land som det landets invånare ska bekosta, det finns inte i något lands lagstiftning och är inte skäl för att man ska beviljas uppehållstillstånd.

Godhet och snällhet i all ära, men sunt förnuft och efterlevnad av den utlänningslag som gäller i Sverige måste liksom ändå smälla högre. I varje fall om Sverige ska fortsätta att försöka vara en rättsstat. Och lagen säger att den som befinns ha asyl- eller skyddsskäl beviljas tillfälligt eller permanent uppehållstillstånd, den som inte har något av dessa skäl ska lämna landet. Inte stannar och ansöker om asyl på nytt och på nytt och belastar systemen och vistas illegalt i landet. Beslut i två instanser måste respekteras. Det är så det måste vara.

Här är domen som alltså är ett ganska typiskt exempel på hur avslag i Migrationsverket och dom i migrationsdomstol där ansökan avslås ser ut. Domen är offentlig, men den har anonymiserats eftersom den ska tjäna som exempel på hur avslag/domar ofta ser ut

dom sidan 1
dom sidan 2
dom sidan 3
dom sidan 4
dom sidan 5

Det kan vara problem att läsa in sidorna.

© denna sajt. Vid citat, vänligen länka till originalinlägget.