Svensk kultur! En kasse på en stång utanför en butik i Gamla stan.
Sverige. Det har talats en del om ”svensk kultur” de senaste dagarna. Ordföranden i Hembygdsförbundet, Jan Nordwall, sa i SR P1 den 27 september något om att det inte finns någon specifik ”svensk” kultur. Han anser att ”det som är svensk kultur idag är summan av alla människor som lever här och av deras berättelser”. Undrar om medlemmarna i Hembygdsförbundet håller med Jan Nordwall? Som finländare tycker jag att det är en mycket märklig syn på nationell kultur och identitet.
Det är tragiskt och synd om svenskarna inte anser att de har någon egen, svensk kultur. Alla asylsökande som jag har varit ombud för, och många andra invandrare jag har träffat och umgåtts med, säger att de vill veta mer om Sverige och svensk kultur. För vad är det annars de ska integrera sig i?
Finland har massor av finsk kultur! Sauna (bastu). Konstiga tävlingar som kärringkånk och mobilkastning. Vi har Sibelius. Och Nokia. Och nationalskalder som Runeberg och Topelius, och nationalmålare och nationallandskap. Vi har förstås också nationaleposet Kalevala. Och många andra kulturella yttringar som ger sammanhang och gemenskap. Samt det hindrar inte alls att invandrare har sin kultur, sina traditioner. Men någon uppblandad ”mångkultur” är det inte frågan om. Och inte nödvändigtvis något för politiker och skattebetalare heller.