I Sverige krävs inte styrkt identitet av asylsökande, bara att de ska ”göra sin identitet sannolik”. Vilket givetvis har visat sig vara förödande, förutom att det måste sägas vara rättsvidrigt. Söker man skydd i ett land med allt vad det för med sig, är ju en förutsättning att landets myndigheter får veta vem som söker denna ”förmån” och att myndigheterna kan kontrollera äktheten i historien så långt som möjligt. Utan styrkt identitet är det omöjligt att veta om en person är den han utger sig för att vara och om han har behov av asyl eller skydd i Sverige.
Klicka på bild- och textrutan för att komma till artikeltexten.
Nuri Kino skrev i Svenska Dagbladet den 7 april 2016 om ett fall med en man som har åtta identiteter. Ur texten:
Åtta stycken. Åtta id-kort, åtta identiteter, åtta namn, åtta uppdiktade historier om ursprungsland och resa till Sverige.
Och vidare, om släpphäntheten, den för varje rättsmedveten människa fullkomligt oacceptabla – men ändå i Sverige accepterade och därmed accceptabla – galenskapen, som Nuri Kinos text illustrera så här:
Hos både Säpo och Skattverket säger man att de känner till problematiken med multipla identiteter. Dags att ringa polisen. Anders Olofsson på nationella bedrägericentret bekräftar också att det är ett välkänt fenomen: ”Det är inget nytt, jag har varit med om det sedan jag jobbade som utredare, redan på nittiotalet. Vi tog in en person och kollade daktningen och då upptäckte vi att vederbörande var dömd för ett brott i en annan identitet.”
Själv har jag här på bloggen genom åren också publicerat otaliga berättelser – ofta av miggor som sett och hört människor dikta ihop historier och identiteter som till och med en åttaåring kan avslöja. Här några exempel på texter om hur man i Sverige inte klarar av att hantera dessa personer som tar sig in på falska grunder och även begår grova brott i olika identiteter:
• “Det finns en risk…” – 13 november 2007. Ur texten:
Ska man skratta? Ska man gråta? Migrationsverkets generaldirektör kommenterar i SR Ekot passförfalskningarna m.m. som tagits upp i Kalibers serie Det andra Migrationsverket i P1. Han är inte ett dugg upprörd, han låter som om han pratade om vädret eller vad han ska äta till middag.
Det finns en risk att Sverige ger människor från till exempel Irak rätt att stanna här på felaktiga grunder. Det ska jag inte sticka under stol med. Det kan finnas situationer, där någon får skydd i Sverige, fast man inte hade tänkt, att så skulle vara fallet, för att de har använt någon typ av förfalskad information eller att det finns en uppdiktad historia om identitet. (Lyssna på hela inslaget här)
• Om domar och vägledande beslut gällande asylansökningar i falska identiteter – 13 april 2008. Ur texten:
Som det är nu (utom på några enheter inom Migrationsverket…) har Sverige ingen aning om vilka människor som kommer hit och berättar asylhistorier i falska identiteter. Människor som uppger sig vara från Irak är kanske från Syrien eller Libanon eller något annat land. De kan ha begått brott och vara efterlysta i sina hemländer och kan ha rymt till Sverige för att undgå straff. Oavsett vilka omständigheter som ligger bakom så måste givetvis Sverige veta vilka det är som landet hyser och föder, inte minst av säkerhetsskäl. En så slapp inställning som nu verkar råda, där enligt Migrationsverket en del enheter tar problemen på allvar och polisanmäler, medan andra inte gör något alls (se tidigare bloggningar) ska inte accepteras.
• En migga skriver: ”Jag har fått flera samtal från förvirrade socialsekreterare som är ledsna för att deras klienter från Somalia avslöjats med att de tar bidrag både från socialen och Migrationsverket eftersom de har två olika identiteter.” – 26 augusti 2010. Ur texten:
Jag har fått flera samtal från förvirrade socialsekreterare som är ledsna för att deras klienter från Somalia avslöjats med att de tar bidrag både från socialen och Migrationsverket eftersom de har två olika identiteter. I den ena identiteten är de anhöriginvandrare, gifta med någon som har uppehållstillstånd i Sverige eller som barn till en sådan person. I den andra identiteten är de asylsökande, påstått nyss hitkomna från krigets Somalia. Familjen är kvar där etc.
Det finns även fall där en och samma person lyckats få tillstånd bådesom anhörig och som asylsökande och uppbär socialbidrag från två olika kommuner samtidigt.
För några år sedan kom det ett RCI (rättsligt ställningstagande från ledningen) om identitet och enligt den räcker det i princip med att den asylsökande har gjort sin hemvist sannolik för att vi ska anse att han också har gjort sin identitet sannolik. Detta på grund av att vi sällan får se några id-handlingar i våra ärenden, undantaget syrierna som vet att de får snabbare PUT om de visar upp sina id-handlingar.
————-
När alla från Somalia fick PUT så hade jag en sökande som hade sex olika identiteter, två i Sverige och fyra i de andra EU-länderna. Då behövde jag inte skriva något krystat resonemang om att han hade gjort sin identitet sannolik, det räckte att han kom från Somalia vilket språkanalysen visade. Men vad kan jag hitta på nu, i liknande fall? Jag har frågat dem som gett oss handläggningsstödet men inte fått något svar ännu…
• Varför tas den bedrägliga asylinvandringen till Sverige inte upp offentligt annat än av miggorna på denna blogg? – 21 december 2014. Ur texten:
I dag uppvisar enligt Migrationsverket 89 procent av dem som söker asyl inte pass, trots att de rimligtvis måste ha rest hit med hjälp av ett sådant. Det betyder att av ca 75.000 asylsökande i Sverige hittills i år, har 66.750 personer inte uppvisat pass för att styrka vilka de är och från vilket land de faktiskt kommer.
• Att personer söker asyl i flera identiteter har varit känt för Migrationsverket och regeringarna i minst 16 år – 28 april 2016. Ur texten:
Identitetsbedrägerierna – såväl att man söker asyl i falska identiteter som att man söker asyl i flera identiteter – har, bevisligen, varit känt i minst 16 år. Minst 16 år, alltså. Det som nu äntligen förtjänstfullt tas upp i en större morgontidning av Nuri Kino (se nedan) är alltså något som journalister i större medier borde ha rapporterat om för mycket länge sedan och som de som suttit i regeringsställning sedan år 2000 och även tidigare, borde ha agerat mot. För att inte tala om myndigheten Migrationsverket som under den här tiden har haft inte mindre än sex generaldirektörer:
Lena Häll Eriksson 2000-2003
Barbro Holmberg 2003-2004
Janna Valik 2004-2007
Dan Eliasson 2007-2011
Christina Werner (t.f) 2011-2012
Anders Danielsson 2012-
• Vidare om asylbedrägerier; multipla identiteter; 13-åring som var 25 med mera – 7 juli 2016. Ur texten:
En migga berättar:
Jag känner till ett fall där den sökande hade kommit hit på anknytning (inga fingeravtryck) och sedan sökt asyl (fingeravtryck). Därefter sökte han asyl som ”ensamkommande 13-åring” (inga fingeravtryck). Således hade han nu tre identiteter. Anledningen till att den sökande bar sig åt på detta sätt var, att han var en brottsling och ville fortsätta på den banan. Han är med stor sannolikhet på fri fot än idag eftersom han flydde från det HVB där han vistades som 13-åring, när polisen var honom på spåren.
*13-åringen med tre identiteter var i 25 årsåldern. Det är obehagligt att han har en identitet (PUT och folkbokföring) kvar som han kan fortsätta att använda trots att han har begått brott i de två andra identiteterna.
Den första texten bland exemplen är från exakt nio år sedan, den 13 november 2007. Texterna ovan är en bråkdel av vad som rapporterats om identitets- och asylbedrägerier i Sverige här på bloggen sedan dess…