Det kom ett mejl från en bloggläsare. Grattis, Sverige!
Jag har gjort en polisanmälan om ett mycket allvarligt brott: dråp alternativt vållande till annans död. Polisen har lagt ner det hela inom två dagar. Jag blir förstummad och ringer upp Polisen och undrar vad de håller på med. Då retirerar de och säger att de ska skicka min anmälan till åklagaren.
Två dagar senare ringer jag åklagarmyndigheten för att kolla upp om min anmälan har skickats från polisen till dem. Jag kommer fram och får tala med en vänlig person som uppmanar mig att ringa senare under dagen. Hon själv kan inte besvara min förfrågan.
Sen ringer jag polisen som handlägger min anmälan. Klockan är 10.20 och hon är på tjänsteärende och återkommer kl. 11. Jag talar med någon på expeditionen och ber henne slå mitt diarienummer på datorn. Jag får då veta att hon inte har tillgång till anmälan. Vi lägger på.Klockan 14.30 ringer jag tillbaka till sekreteraren på åklagarmyndigheten för att kolla upp om min anmälan nu har kommit in från polisen. Sekreteraren är på tjänsteärende och återkommer klockan 15. Jag ringer igen klockan 15, två gånger, det är upptaget. Klockan 15.10 får jag tag i sekreteraren som meddelar mig att anmälan inte har kommit in.
Då ringer jag tillbaka till den polis som handlägger (handlade?) min anmälan. Klockan är 15.10, det är fredag, och hon har gått för dagen… Jag ringer växeln och ber att få komma till expeditionen på samma poliskontor som min polis arbetar på. Telefonisten i polisväxeln frågar mig om det gäller ett ärende. Jag bekräftar detta. ”Då får du återkomma på måndag!” SMACK! Samtalet bryts! Oförtrytlig som jag är ringer jag upp igen och begär att få bli kopplad till samma poliskontor. ”Är det ett ärende….?” Jag fräser: ”Koppla mig till poliskontoret!” Och det händer faktiskt!
Nu får jag tala med ”vakthavande” på poliskontoret. Han lyckas ta sig in i datorn via mitt diarienummer och hitta anmälan. Om den har skickats vidare till åklagarmyndigheten kan han inte se. Det finns inga noteringar. Samtidigt som han letar berättar han fryntligt och glatt att han tagit en golfrunda hela förmiddagen. Vädret var perfekt! Så idag jobbar han lite sent… ”Då jobbar du väl natt då”, säger jag. ”Nej, inte alls, bara en stund till!” ”Men”, säger jag, ”har ni inte arbetstid hos Polisen, klockan är ju bara 15.15?” ”Nej då, på Polisen och andra statliga myndigheter går vi hem klockan 15 på fredagar!”
Den golfande polisen är nu hygglig och ringer upp handläggaren på mobilen för att kolla upp om hon gjort något åt min anmälan. Vi lägger på och efter en stund ringer han mig tillbaka – handläggaren har skrivit en begäran om överprövning och skickat min anmälan till åklagaren via brev eller snigelposten. Men det kommer att ta ett tag innan jag får besked, 1-1,5 vecka cirkus. Vi önskar varandra trevlig helg – vakthavande ska snart gå hem – det blir nog en golfrunda till om vädret står sig!