En del bloggläsare har velat veta mer om min vänWaldemar Ihrenbrink, den illustre konstnären. Läs Den imaginäre konstnären Waldemar Ihrenbrink om riksdagskandidaten och miggorna och Waldemar Ihrenbrink har beskådat två konstverk). Jag har bett honom att, i enkla ordalag, berätta om sig själv. Här ger han nu en kort inblick i ett udda och genialt konstnärskap.
Jag heter Waldemar Ihrenbrink och arbetar som obunden och helgalen konstnär. Jag är ordentligt vrickad, gravt förvirrad och har antagligen alla bokstavskombinationer som är tänkbara eller ännu inte definierade och som ryms i vårt indo-germanska språkområde. En sund och väldokumenterad enfald har i väsentliga stycken bidragit till min senkomna succé bland världens alla seriösa och väl pålästa konstkritiker.
Mina tavlor, skulpturer och installationer utmärker sig genom att inte innehålla någonting resp. inte finnas överhuvudtaget vilket har genererat mig en djupt känd tacksamhet från världens mest skiftande konstscener.
Den sanna konstvännen har funnit en djup tillfredsställelse vid betraktandet av mina mest kända tavlor. Främst vill jag här nämna ”Vit Kvadrat 32” och ”Svarta Negationen”, som för de ytterst få som inte är bekanta med dessa ”ultimata mästerverk” (Art Digest nr. 32 sid 14) enkelt kan beskrivas som en vit resp svart yta vars totala frånvaro av objekt inbjuder betraktaren till de mest surreala spekulationer, vilkas komplexitet aldrig upphört att förvåna mig och mina samtida.
Min utbildning, som förutom många ansedda konstskolor även innehåller ett flertal av Europas mest kända psykiatriska kliniker, har format mig i den riktning som bara en fullständig upplyst människa som jag, finner adekvat. Särskilt stolt och hedrad är jag över benämningen ”gränslöst helgalen” som myntades av Prof. Schulte, överläkare vid psykiatriska kliniken i Karlsruhe. En sann läkare som skådade djupt in i mitt kaotiska inre och vars knivskarpa intellekt resulterade i den ovannämnda ytterst korrekta diagnosen, låt vara något knapphändig.
Bland mina framtida objekt under pågående arbete vill jag framhålla skulpturparken ”Nullitet 16 – Sans Expression” som inte skall finnas på Plaza Square i Tribeca-området i New York. Den projekteras just nu inte i minsta detalj och varje skruv, bronsbit och träregel som inte skall finnas, planeras minutiöst inför icke-uppförandet som inte skall äga rum i mars 2015. Jag arbetar givetvis på andra, inte mindre spatiösa och monumentala objekt som inte skall finnas, vilket kommer att sysselsätta mig i åratal framöver.
