Under rubriken Migration är mer än nationalekonomi skriver Thomas Gür i sin kolumn i Svenska Dagbladet idag bland annat:
Varje lands befolkning har rätt att bestämma vilka migranter som det är mest gagneligt att ta emot och i vilket antal. Likaså har de rätt att bestämma att migrationen ska ske i en takt som inte innebär alltför stora omvälvningar av den kultur och de seder som frammejslats genom historien, och av den tillit som bygger på den gemensamma identiteten i att vara en nation och inte bara ett slumpmässigt antal människor innanför ett lands geografiska gränser.
Den rätten – ”att bestämma vilka migranter det är gagneligt att ta emot och i vilket antal” – har svenska folket aldrig haft i landet som berömmer sig om att vara en demokrati, ja faktiskt en demokratiskt förebild för andra länder.
Notis i DN 2.2 2013
Det har länge varit dags att lyssna på folket, valboskapen. Och det har länge varit dags att börja värdera de berättelser som miggorna i åratal har orkat teckna ned och dela med sig av, inifrån Migrationsverket. För att deras berättelser har påverkat (trots öronbedövande tystnad från politiker..- och mediehåll) är ett absolut faktum. De har gjort en ovärderlig samhällsinsats och även jag, som hållit kontakt med dem, tagit del av deras historier och publicerat dem, förtjänar kanske något mer än just denna ”vi låtsas inte om den jättestora elefanten i rummet”-inställning bland dem som trots allt påverkats fastän de inte vill/vågar erkänna det.
Nu, 1.5 år före valet(!) erkänner migrationsministern det han länge vetat om: att asylinvandringen och anhöriginvandringen till lilla Sverige är på tok för hög och att det måste ske en ändring. Omvändelse under galgen, brukar sådant kallas, för Moderaterna ser ju vilket parti som, oavsett vilka skandaler medierna piskar upp, drar till sig allt fler potentiella väljare. Han och hans stab har också, med stor sannolikhet, tagit intryck av miggornas berättelser – och har de inte gjort det så har de nästintill begått tjänstefel (!). Och eftersom Moderaterna gärna vill fortsätta att regera och SD växer så det knakar så börjar M nu – alldeles för sent – att ta steg i mer realistisk riktning.
Miggornas insatser ska värderas högt för de har i unik och skakande dokumentation inifrån ett verk som nästintill verkar ha imploderat gett oss en helt annan – och en verkligt kunnig, first hand – inblick i vad som där pågår.