Min vän Krister och jag brukar träffas lite då och då, ta en kopp kaffe, prata om vad som händer i Finland (vi har båda finländska rötter), om engagerade politiker (sådana finns!), om äldreomsorgen (som ofta inte är någon ”omsorg” alls), om asylinvandring och integration (som mer eller mindre har havererat), om allt mellan himmel och jord. Nästan varje gång vi ses pratar vi också om att vi tycker att det i allt mindre utsträckning råder någon faktisk, reell demokrati i Sverige; om den politiska överklassen som skapat sig en egen elittillvaro och om att allt mer handlar om dem själva och deras tryggade framtid än omtanke om folket och landet.
I Vasabladet finns idag (27 maj) en mycket intressant ledare, som Krister tipsade mig om med orden: ”Merit, nog är väl det här något vi har nuddat vid, i våra analyser av dagens och framtidens politik?” Mitt svar: ”Ja, Krister, och vi har mer än nuddat vid det!”
I Postdemokrati definierar Colin Crouch som ”ett politiskt system där politikerna blir allt mera inneslutna i sin egen värld och knyter an till allmänheten framför allt genom manipulationsmetoder som baserar sig på reklam och marknadsundersökningar, alltmedan demokratins yttre former tycks oförändrade”.
Boken kom på svenska för ett år sedan och har, som jag ser när jag googlar på den, fått några spridda recensioner. Men jag minns inte att den skulle ha väckt någon debatt eller några livligare diskussioner. Så det kan vara på sin plats att ta upp Crouchs bok och de tankar han för fram i den och fundera på det han säger. Läs gärna Vasabladets ledare av Peter Ehrström: Om postmodernism! Där får man en bra grund för diskussioner på FB, Twitter och IRL.
Tack för tipset, Krister, vi ses och diskuterar vidare!