På Norra Latins City Conference Centre i Stockholm anordnade Norden i fokus idag (31 mars) ett lunchmöte med representanter från alla de sju riksdagspartierna i Finland. Det var ganska annorlunda än svenska debatter inför ett val brukar vara, tonen är annorlunda och politikerna är mycket mer personliga och självsäkra. Men så är det också personval i Finland och varje kandidat har själv valt att kandidera, inte tillsatts av något parti som i Sverige.
Mötet hölls under ledning av Carolina Ehrnrooth (längst t.v. på bilden) från Norden i fokus som också gav en snabb sammanfattning av Finlands politiska historia och varför (kriget) man hade en tradition av s.k. regnbågsregeringar, där man ska samregera över vad som i Sverige skulle kallas ”blockgränser” – för landets och folkets bästa.
De sju partierna representerades av från vänster (efter Carolina Ehrnrooth): Laura Kolbe, Centern; Anne-Mari Virolainen, Samlingspartiet; Kaj Bärlund, SDP; Ville Niinistö, De Gröna; Ulla-Maj Wideroos, Sfp; Marko Kulpakko, Sannfinländarna.
Kandidaterna presenterade sig ganska personligt och sedan fick de tala om var de står på några olika politikområden:
• Ska finska skattebetalare bidra ekonomiskt till andra lände EU-länder i kris ?
• Hur ställer ni er i språkfrågan – om den s.k. tvångssvenskan (obligatorisk svenskundervisning i alla finska skolor)
• Hur ser ni på Finland och invandring?
Till skillnad från i Sverige, där man måste hålla partilinjen i en debatt inför ett riksdagsval (och även annars), svarade samtliga kandidater så som de själva tyckte, och de tyckte inte alltid som sina partier. Vid påpekande från moderatorn några gånger om att ”så tycker inte ditt parti” så var det inget konstigt med finska mått mätt att kandidaterna svarade att de vet det, men här anger de sin egen personliga åsikt.
Språkfrågan verkar vara den mest infekterade och svåra. På den direkta frågan från moderatorn: ”Hur ser ni på den obligatoriska svenskan i skolan” blev svaren ungefär så här:
Laura Kolbe, Centern: Jag växte själv upp som trespråkig – svenska, finska, ryska – och hemma pratar vi både svenska och finska varje dag. Jag uppskattar den dubbla identiteten som tvåspråkighet ger.Jag är för obligatorisk svenska i skolan, men frågan bör ständigt diskuteras.
Anne-Mari Virolainen, Samlingspartiet: Jag är för obligatorisk svenska i skolorna. Det är bra att lära sig så många språk som möjligt. en hänsyn måste tas till geografiska områden, t.ex. östra Finland, där man har pilotprojekt med ryska i stället för svenska i skolorna.
Kaj Bärlund, SDP: Svenska ska göras mer levande intressant och rolig för de finskspråkiga. Språkfrågan är en ödesfråga för Finland.
Ville Niinistö, De Gröna: Jag är för tvåspråkighet i Finland och för att man lär sig mer om finlandssvens kultur i skolorna. Det finns medlemmar i mitt parti som är emot obligatorisk svenska i skolorna. Vi vill inte ha ett absolut krav på kunskaper i svenska för alla tjänstemän (som dag).
Ulla-Maj Wideroos, Sfp: Det är inte roligt att vara finlandssvensk i Finland idag. Ni kan inte ana vilka fruktansvärda påhopp som riktas mot oss på nätet, det går inte att upprepa dem här. Slopar man den obligatoriska svenskan går de snabbt utför. Jag vill att det ska vara obligatorisk svenskundervisning, alla klarar ju inte av att välja rätt och klokt och det är dessutom inget som hindrar att man väljer att lära sig ytterligare andra språk. Martti Ahtisaari föreslår ett handlingsprogram för de båda de nati0nella språken.
Marko Kulpakko, Sannfinländarna: Jag är sverigefinländare, född i Sverige 1971 och flyttade till Kaustinen i Finland år 2002. Vi vill inte ta bort någons modersmål. Svenskans ställning förändras inte (här gruffade Ulla-Maj Wideroos, Sfp, ganska ljudligt). Jag är emot ”tvångssvenskan”, över 80 % av finländarna använder inte svenska språket i vardagen.
I frågan om invandring till Finland framhöll Marko Kulpakko, Sannfinländarna, att arbetskraftsinvandring och asylinvandring förstås är två helt olika saker. Han talade om att det blivit problem med asylinvandrare som, menade han, utnyttjar allehanda bidrag och inte jobbar. Han anser att Finland ska vara med och hjälpa till där det blir kriser i världen.
Ulla Maj Wideroos, Sfp, sa, att invandrare inte utnyttjar socialbidrag mer än infödda finländare och berättade hur – trots en arbetslöshet i Finland på 8 % – finländarna inte vill plocka gurkor och tomater på de stora odlingarna i Närpes. Hon undrade om Marko Kulpakko hade problem med att det är bosnier och vitryssar som gör jobbet i stället. Det hade han inte alls, sa han.
Ville Niinistö, De Gröna, talade om att det är svårt att få kunniga invandrare att komma och arbeta i Finland och att om Finland stänger sina dörrar så är det negativt för landet. Och att det är en mänsklig rättighet att söka asyl.
Kaj Bärlund, SDP, sa att Finland länge varit ointressant för invandrare, bland annat för att det har setts som ett fattigt land medan Sverige setts som rikt. Nu är Finland inte längre fattigt, men det är ett litet land med mycket hög arbetslöshet bland asylinvandrare. Det behövs, sa han, en aktivare anpassning av dessa invandrare till samhället och Finland får inte tillåta att det uppstår getton.
Anne-Mari Virolainen, Samlingspartiet, menade bland annat att ”Finland behöver fler invandrare för att trygga välfärden”. Och att de måste lära sig finska snabbare.
Eric Erfors, Expressen, ställde den typiskt svenska frågan: ”Varför säger andra partier (än de Gröna) inte nej till att samarbeta med Sannfinländarna?” Som om det skulle gå, när Sannfinländarna faktiskt har stöd av 18 % av finländarna! Varför ska man säga nej till att samarbeta med ett parti som får nära var femte röst? Demokratiska val är ju demokratiska val. I Finland, men inte i Sverige där till och med statsministern tycker att det är okej att frysa ut representanterna för ett annat demokratiskt invalt parti. Eric Erfors fick heller inget svar på sin fråga…
I slutet av mötet/debatten sa Bengt Lindroth, tidigare SR-korrespondent i Helsingfors, ungefär det jag sagt och skrivit i åratal: Att det är är stor skillnad i politisk kultur mellan Finland och övriga Norden. Han tyckte dessutom (vilket jag inte alls tycker!) att Finland är mer som ett östeuropeiskt land eller som – Turkiet (!?).
Här kommer en länk att läggas ut till Uutiset, det finskspråkiga nyhetsprogrammet i SVT2, där det finns ett inslag från ovan refererade möte, där också Sannfinländarnas kandidat, Marko Kulpakko, starkt bekräftar det som svenskarna inte vill förstå: att Sannfinländarna inte har något gemensamt med Sverigedemokraterna. Läs gärna min artikel om detta på Newsmill: Okunnigt att kalla Sannfinländarna för Finlands SD.