Först viktig informationen från Europadomstolen, ECHR, som det inte verkar som svenska medier (bland dem Sveriges Radio) har förmedlat:
Domstolen fungerar inte som en besvärsinstans i förhållande till de nationella domstolarna; den upptar inte målen till förnyad prövning och den kan inte ogiltigförklara eller ändra de nationella avgörandena.
Domstolen kommer inte att ingripa på Era vägnar hos den myndighet Ni klagar på. Däremot kan domstolen, i undantagsfall, besluta om interimistiska (tillfälliga) åtgärder. Enligt praxis används sådana åtgärder endast då det finns en allvarlig risk att klaganden annars drabbas av fysisk skada.
Domstolen kan inte hjälpa Er att finna eller betala för en jurist som kan upprätta Ert klagomål.
Domstolen kan inte ge Er information om gällande rätt i den stat som Ni klagar mot.
Dessutom:
Man har endast sex månader på sig från dagen för det sista nationella avgörandet (normalt avgörandet från den högsta domstolen) att ge in ett klagomål. Efter utgången av denna period kan domstolen inte ta emot klagomålet.
ECHR:s rekommenderade inhibition i ett (såvitt jag känner till) irakiskt asylärende i Sverige, gäller bara till den 24 november. Rekommendationen grundar sig på att ECHR ska gå igenom ett fall för att se om den anser att det är möjligt att skicka tillbaka någon till åtminstone vissa områden i Irak utan att riskera den personens mänskliga rättigheter. Det har inte någon avgörande betydelse för vare sig det enskilda asylärendet som ECHR tittar på eller andra, eftersom det inte – som man kan läsa ovan – är bindande för Sverige. Sverige kan välja att följa ECHR:s rekommendationer eller låta bli. Ofta följer Sverige dem, men att sia om hur det blir i detta fall är omöjligt. Att myndighet och domstolar plötsligt skulle underkänna sina egna asylbeslut ter sig kanske inte helt realistiskt, men det är förstås inte helt omöjligt med tanke på hur vacklande mycket är inom asyleriet i Sverige. Efter den 24 november gäller inte rekommendationen om inhibition på den grund som nu prövas av ECHR. Tillfällig inhibition är heller inte detsamma som att man ”får stanna i Sverige”. Och redan före den 24 november står det givetvis Sverige fritt att avvisa dem som har fått slutgiltigt avslag på sina asylansökningar.
Att Europadomstolen inte är en del av den svenska asylprocessen borde svenska journalister och organisationer vara tydliga med; det är bara att läsa innantill i ECHR:s information. Att, som bland annat Sveriges Radio gör, nästan piska upp ilskna stämningar mot Migrationsverket, MIG, och migrationsdomstolarna som inte är rättvisa och relevanta (Gud ska veta att det finns anledningar till kritik, men här är den inte befogad) är inte rätt. Inte heller är det rätt av Public Service-företaget att inge asylsökande irakier med lagakraftvunna avvisningsbeslut ett desperat hopp om att få ”stanna i Sverige”, som man hela tiden talar om. Sveriges Radio har sänt mängder av inslag som gått ut på att främst MIG borde informera alla irakiska asylsökande att de kan skriva till Europadomstolen och be den klargöra om Sverige bryter mot deras mänskliga rättigheter, vilket givetvis inte är svenska myndigheters och domstolars sak.
De irakiska asylsökandena har fått sina ärenden prövade enligt svensk lag och i de instanser som finns inom landet. Där tar asylprocessen slut i Sverige. Europadomstolen är inte en del av den svenska asylprocessen och kan inte fatta beslut som är bindande för Sverige, endast rådgivande, eller rekommendationer.
Asylprocessen – som så många organisationer, kyrkan och asylsökande i åratal har krävt ska gå snabbare och nu äntligen gör det – ska väl inte nu dra ut ännu längre på tiden genom att man börjar använda sig någon sorts överklagandesystem och överprövning via Europadomstolen! Här måste förstås svenska myndigheter säga ifrån på skarpen om att det som beslutats i minst två, ibland tre, rättsliga instanser i Sverige där asylansökan lämnats in, det är vad som gäller.
Det är inte svårt att förstå och känna med de irakier som förtvivlat och desperat gör allt för att få uppehållstillstånd i Sverige. Men att lura dem att tro att de genom att vända sig till ECHR ska få det när de efter slutförd rättslig prövning redan fått slutgiltigt avslag på sina asylansökningar, är inte rätt. Och att Sveriges Radio blåser upp detta så enormt som man gjort de senaste dagarna, när ECHR fattat ett beslut om en mycket kortfristig inhibition av verkställigheten av avvisning – till den 24 november – i ett fall (såvitt jag känner till), ter sig inte som hederlig och objektiv journalistik.
Förbehåll: Eftersom Sverige inte är klart och tydligt på asylområdet och eftersom de egna lagarna inte alltid följs och eftersom mycket är oklart och osäkert, så kan man inte med säkerhet veta vad som händer här. Dock måste man nog anse att Sverige ska fatta sina egna beslut och inte börja se ECHR som en överprövingsinstans. Det skulle leda till ännu mer oreda och ännu längre handläggningstider, och en sådan utveckling ligger varken i Sveriges eller de asylsökandes ”best interest”.