Regeringens utredare Monica Werenfels-Röttorp har lämnat in sitt betänkande om nyanländas etablering. I pressmeddelandet står att: ”Utredningsuppdraget har varit att se över och lämna förslag om ansvar, utformning och finansiering av flyktingmottagande samt andra insatser för nyanlända flyktingar och skyddsbehövande i övrigt samt deras anhöriga. Översynen omfattar den första tiden efter det att en nyanländ har beviljats uppehållstillstånd. Utgångspunkten är att nyanlända så långt möjligt ska omfattas av den generella politiken.” Läs mer om förslaget i korthet här.

Det är mycket att fundera över och mina kommentarer är spontana och inte absolut huggna i sten:
– Samhällskunskap införs som en obligatorisk del i introduktionen. Jag hoppas att den blir mycket konkret och tydlig, det behövs!
– Genom att staten får huvudansvaret för introduktionen av nyanlända så gäller samma system och regler över hela landet. Jag tror att det är bra, men är inte helt säker. Ibland kan det också vara bättre att mindre enheter (typ kommuner) kan utforma system som passar just dem bättre än ett system som ska gälla för alla. Å andra sidan blir det mindre oklarheter med staten som huvudansvarig.
– Den nyanlända får välja en så kallad lots för att få stöd i introduktionsarbetet. Lotsen är ett oberoende konkurrensutsatt företag som får betalt efter prestation. Kalla mig glädjedödare men hur i helsike tror någon att detta ska kunna fungera???! Hur god tanken än är.
– En skyldighet införs för alla kommuner att ta emot nyanlända. Tanken är väl god, men hur den ska kunna genomföras i praktiken verkar inte helt färdigtänkt. Om det helt enkelt inte finns bostäder (eller jobb, eller någondera), hur ska man då kunna kräva att en kommun ska ta emot människor? Ska de bo i tält och plocka bär?
– Kommunerna får ett tydligare begränsat ansvar till kommunala uppgifter och slipper hanteringen av ersättning till nyanlända. Jag förstår inte vad som menas med första delen av meningen, men andra delen, den om ersättning, låter väl bra.
– Ersättningen till kommunerna följer individerna i syfte att bättre tillgodose kommunernas ekonomiska behov. Det låter som en självklarhet.

Till slut: när det gäller reglerna kring ebo (eget boende) och att alla ska få bosätta sig var de vill, vilket utredaren föreslår ska bestå, så är det lätt att hålla med i teorin. Men i praktiken fungerar det ju inte och då kanske det borde få vara praktiken som avgör. Alltså att man, hellre än accepterar de getton som uppstår på orter som bland annat Södertälje och Malmö, inför en bestämmelse om att staten har rätt att kräva att människor ska bosätta sig där det finns bostäder och jobb. Då skulle de nyanlända ändå kunna välja mellan många orter (dock inte Södertälje och Malmö etc) i olika landsändar och inte bara ”anvisas” en viss ort eller kommun. Man skulle helt enkelt kunna införa rätten för staten att sätta stopp för människor att flytta in hos släkt och vänner och bo 12, 13, 14 personer i en trea och där varken jobb eller bostäder finns och där de inte heller har en chans att lära sig svenska ordentligt och komma in i samhället.

Nu ska förslaget ut på remiss till organisationer, myndigheter och andra aktörer – många ska ha synpunkter. Vad som sedan, sist och slutligen, blir kvar i förslaget vet vi förstås inte.