På frågan ”Mörkar media om invandringen?” på SVT Opinion, svarar 89 % ja och 11 % nej. 107 personer har svarat när klockan är 12.40 den 1 maj. Frågan ställs med anledning av att ämnet debatteras i programmet Debatt kl 22.00 i kväll i SVT1.

Jag håller delvis med, men vill vara lite mer nyanserad och säga att det kanske inte är så att alla medier ”mörkar”, utan snarare att de inte har kunskaper och insikter på området, som skulle ge dem en bredare bas att stå på när de skriver om dessa frågor. Det är inte särskilt många bryr sig om att vara ute i verkligheten – även om det givetvis finns undantag – och se och höra vad som faktiskt händer och sker. Och med ”verkligheten” menas inte bara de asylsökandes verklighet utan också de anställdas på Migrationsverket!

Det finns en tämligen grundmurad, helt obegriplig inställning hos många journalister, som går ut på att i princip alla som kommer till Sverige och uttalar ordet ”asyl” – eller bara kommer och inte ens söker asyl – av någon underlig anledning ska ha rätt att få uppehållstillstånd här. Att det alltid är oerhört synd om alla och att lögner, bedrägerier, falska handlingar, falska pass, falska nationaliteter etc inte alls existerar. De har ett mycket ensidigt sätt att se på den här oerhört stora och viktiga frågan för Sveriges nutid och framtid och har satt på sig skygglapparna så hårt att de inte verkar gå att ta av.

Alltför många svenska journalister vägrar – eller har inte förmågan – att se att situationen förändrats och förändras hela tiden. Alltför många svenska journalister har inte heller kontakter med dem som ser saker och ting från ett annat håll än de asylsökande: ansvarskännnade och kunniga handläggare och beslutsfattare på Migrationsverket. Tyvärr är kanske inte de riktigt kunniga och insiktsfulla i majoritet på verket, men de är ändå tillräckligt många för att man borde lyssna på dem också, och tillmäta det som de berättar rätt stor vikt och betydelse.

Själv har jag hela tiden kontakter i båda lägren. Jag har nu så mycket ”inside information” också från Migrationsverket att det skulle räcka till flera Maciej Zaremba-långa artiklar i någon seriös tidning eller rentav till en bok. En dråplig, halsbrytande, helt osannolik men icke desto mindre sann bok. Om korrupta politiker och imamer med utländsk bakgrund och ”förtroendeställningar” i samhället som fifflat, ljugit och bedragit för att få hit släktingar på falska premisser, till exempel. Om asylsökande som hasplar ur sig helt huvudlöst vansinniga skrönor om varför de ska få asyl här:

  • De är ”hittebarn” som plötsligt via internet har fått kontakt med sina analfabetiska mödrar och kommit på att de inte är av en viss nationalitet som de alltid trott sedan de lämnades på gatan som småbarn, utan de är i själva verket irakier (för irakier får ju, eller har i stor utsträckning fått, uppehållstillstånd).
  • De har deserterat från sitt lands armé genom att ta sig ut genom ett hål i en toalettvägg, hittat en kamel som de ridit på i sporssträck till närmaste stora stad och där, av en en slump, träffat en snäll människa som betalat deras flykt till Sverige.
  • De är analfabeter från Somalia som kommer att bli dödade av den och denn klanen om de sänds ”tillbaka”, trots att de aldrig har satt sina fötter på somalisk mark och i själva verket är välutbildade personer från Kenya men med somaliska rötter.
  • De har överraskats medan de suttit med klanledarens dotter och tittat på porrfilm (!?) och är nu dödens om de återvänder.
  • De har arbetat som läkare alternativt sjuksköterskor. Det har kommit in en patient med svåra skador. De har opererat eller på annat sätt vårdat patienten som, oturligt nog, dött medan de varit i tjänst. Nu är de mordhotade av den döda patientens hela klan.

Och så vidare. Och så vidare i all oändlighet. Alla dessa historier har berättats av många, många asylsökande. Människor från samma länder och områden berättar samma historier och detta ska miggorna sitta och lyssna på och förhålla sig till! Att skilja agnarna från vetet, d.v.s. veta vilka som berättar sanna historier och vilka som fabulerar, kan inte vara lätt. Och att så många ljuger och fabricerar historier drabbar dem som har skäl att få skydd här, som talar sanning. Tyvärr.

Skärp er, svenska journalister! Och skrik inte genast med gälla röster ”xenofob” eller ”sverigedemokrat” eller annat enfaldigt efter dem som vill bidra med flera bitar till det viktiga och svåra invandringspusslet där det är ytterst svårt att få alla bitar att falla på plats.