En pappa som läst min text om skolan – En skam för Sverige – har mejlat följande skrämmande inlägg:

Jag läste just det du skrivit om den svenska skolan och mins då med förskräckelse en diskussion jag hade med min sons lärare på ett föräldramöte i skolan. Min son har alltid haft svårt att koncentrera sig i skolan, det är som om han hade myror i kroppen. Tidigare gick han i en friskola där de hade koll på barnen och såg till att de inte störde varken sig själva eller andra. Men i den kommunala skolan släppte allt. Ungarna fick göra mer eller mindre som de ville, prata på lektionerna gick jättebra, även om läraren höll genomgång med klassen.

På föräldramötet kom det att pratas om mp3-spelare och mobiltelefoner. Jag talade om för min sons lärare att han sms:at mig, på lektionstid och undrade hur det kom sig att han kunde göra det. Hon förklarade då att hon sagt åt honom att inte göra det, men han hade då sagt att han spelade musik på den inbyggad mp3-spelaren, något de fick göra! Jag ifrågasatte detta och sade till läraren att hon, om detta upprepades, skulle ta ifrån honom mobilen. Jag förklarade att jag inte bad att hon skulle göra det, jag krävde det! Men si, det gick inte eftersom det ansågs kränka hans personliga integritet och han faktiskt skulle kunna anmäla henne för det. Jag trodde inte mina öron, kränkning av hans personliga integritet. Jag trodde lärarnas uppgift var att förmedla kunskap, inte hjälpa barnen att undgå att få ta del av undervisningen.

Jag förklarade också att som vårdnadshavare var det jag som avgjorde vad som kränkte hans integritet och inte, det kan han inte avgöra. Vid de utvecklingssamtal vi haft i skolan har hans problem kommit fram, men skolan kan inget göra eftersom de saknar resurser. Vilka resurser behövs för att placera en störande elev i ett rum vid sidan av, där han kan sitta och göra vad han vill, utan att störa de andra eleverna? Jo, för då skulle skolan kunna bli anmäld för att den undanhåller honom undervisning. Vem skulle anmäla? Jag som vill att de gör det, eller min son som är minderårig? Läraren själv? Jag blir inte klok på detta.

Jag själv gick i skolan på det ökända 70-talet, men då var det hårda bandage jämfört med idag. Mitt recept: skilj på eleverna från början. Svaga elever för sig och starkare för sig. Var och en får då det stöd den behöver, resurser frigörs och kan användas där de gör mest nytta. Om en elev jobbar upp sig, eller ner sig för den delen, så flyttas eleven till en annan grupp. Men detta skulle aldrig gå i Sverige, eftersom det antagligen är kränkande att utpekas som svagare. Jag blir så trött.