I Dagens Nyheter Ekonomi konstateras idag att "få svenska kvinnor vågar starta eget". Siffror från Eurostat visar att Sverige ligger nästsist på listan bland de 15 "gamla" EU-länderna när det gäller företag som startas och drivs av kvinnor. Inte undra på, när skatte- och avgiftssystemen ser ut som de gör! Och det är ingen skillnad om den som driver företaget är man eller kvinna. Men den första reaktionen i "trygghetsnarkomanernas land" Sverige när man får veta resultatet av Eurostats undersökning är:
"Trygghetssystemet måste göras om så att fler kvinnor vågar ta steget och bli företagare".
Det är Anna-Stina Nordmark Nilsson, vd för småföretagarnas branschförbund Företagarna som säger detta. Så typiskt, typiskt, typiskt Sverige! Inte undra på att folk – kvinnor som män – låter bli att starta företag i ett klimat där "trygghet" hela tiden ska vara deras ledstjärna! All denna trygghetssträvan går stick i stäv med vad som behövs för att driva företag eftersom företagandet nästan alltid är osäkert och allt annat än "tryggt". Egentligen är det ett under att någon överhuvudtaget startar företag i detta land där man ska ha hängslen, livrem och några extra säkerhetsnålar samt fallskärm, hjälm, knäskydd och halkfria skor för att överhuvudtaget våga röra sig.
Nej, det är inte "trygghet" som behövs, det är inte "trygghet" som är drivkraft för de kvinnor och män som startar företag. Däremot skulle rimliga villkor för företagande skulle underlätta rejält. Ett lägre skattetryck, olika lösningar som gör att man kommer i gång som kanske någon form av lägre skatt de första tre åren, liksom flexiblare skattebetalningssystem. Och ta bort egenavgifterna (ca 32 % förutom skatten på minst 30 %) för enmansföretagare och ta bort arbetsgivaravgifterna (ca 32 %) för dem som vågar anställa en, två eller tre personer. Då kan många fler människor – kvinnor och män – ta steget ut i eget företagande. Sluta prata om trygghet! Trygghet är inte det första man tänker på är man startar företag. Uppmuntra i stället risktagande och att om man har en bra företagsidé så ska man kasta sig ut i företagandets värld utan att ha alla livremmar och skyddskläder på sig. Men då måste det gå att försörja sig på företagandet (nu talar jag om enmans- och småföretag). Det ska inte vara som nu att man måste betala kring 62 % i skatter och avgifter, att man inte har någon sjukpenning att tala om ifall man skulle bli sjuk (enmansföretagare kan inte vara sjuka…), ingen vettig arbetslöshetsförsäkring och att man sällan kan ta ut en lön som ens kommer i närheten av de lägsta lönerna på arbetsmarknaden.
Som sagt: sluta upp att prata om trygghet och uppmuntra i stället kreativitet och risktagande. Och se till, Maud Olofsson & Co, att de himmelsvida orättvisorna mellan enmansföretagare (och mycket små företagare med max 3-5 anställda) upphör och att villkoren för företagande blir drägliga. Jag vill inte ha några specialregler för kvinnor, samma regler ska gälla för både män och kvinnor. I jämställdhetens namn, om inte annat. Det är inte bara fler kvinnor som ska kunna starta eget utan också män, ungdomar och äldre (pensionärer t.ex.), invandrare och svenskar i stället för att sitta i trygghetsnarkomanernas land och lyfta bidrag för att det är så oerhört olönsamt att starta företag.
Lästips: min bloggning med rubriken I trygghetsnarkomanernas land – citat.