Det kom ett mejl. Med tillstånd från skribenten, som vill vara anonym, publicerar jag det eftersom det har allmänt intresse:
Hej Merit!
Jag går fortfarande dagligen in på din blogg eftersom den bara blir viktigare och aktuellare för varje dag som går. Det är så många frågor som trängs i huvudet när det gäller invandring, identitet, kultur och framtiden. Jag är en sådan gräsrot som du beskrev i ett av dina senaste inlägg, som lever mitt i mångfalden, i Fisksätra utanför Stockholm. Varje vecka ser jag kvinnor i niqab, och det finns allt fler män från Afghanistan som går klädda i kalotter och lång kaftaner. Jag undrar i mitt stilla sinne: var jobbar de, var rör de sig i samhället, varför är de här? Får de en identitetschock när de kommer hit till det depraverade väst, och måste plötsligt se ut som talibaner?
Frågorna hopar sig, de ställs aldrig offentligt och man förstår allt mindre. Nyss gick jag ur svenska kyrkan, dels av ekonomiska skäl – jag måste jaga kostnader som det heter, men jag är inte arbetslös, jag jobbar heltid som administratör inom skolvärlden sedan 19 år tillbaka – dels av ilska och i protest. Jag brukade gå på en del gudstjänster i Fisksätra kyrka. De skulle vara i form av samtal och Helle Klein (präst i Nacka församling som du säkert vet) läste Ferlindikter. Inget fel i det i och för sig, men jag var i kyrkan för liturgin, evangeliet och predikan! Och nu har de dialog med muslimerna, vi ska ha samma hus. Muslimerna som är så många, så starka i sin tro, och så vi få ”sökare” som smyger till gudstjänst då och då och inte pratar om det. Vi är så få, så osäkra. Och vi ska ta på oss uppgiften att samtala och samarbeta med muslimerna! Om vad? Prästen sa: ”Jag tror på dialog”. Jag sa: ”Jag tror på identitet”. Och så var det med den saken.
Prästen kanske inte har så mycket nära och personlig erfarenhet av invandrare och islam. Men det har jag, och många, många med mig Vi har varit gifta med spännande killar från olika världsdelar, vi har bruna barn, vi vet att ”flyktingar” mycket sällan är flyktingar, att invandrare ofta är värre rasister än svenskar, vi vet så mycket, kort sagt vi är luttrade. Och vi är tysta, man skjuter inte sig själv i foten så att säga.
Det känns som om det kokar i samhället när man tittar på Debatt i tv, följer bloggar och sajter som Newsmill m.fl. Man blir mycket trött. Hur ser framtiden ut i Sverige? Blir det ett uppvaknande nästa höst när SD kommer in i riksdagen? (Inte för att jag någonsin skulle rösta på dem!) Kommer riksdagspartierna och media då äntligen att börja förstå något?
© Vid citat ur mina texter, var vänlig länka hit så att hela texten kan läsas, inte bara lösryckta ord eller meningar