Regeringens hets mot flyktingar och invandrare har resulterat i bland annat en chartrad massutvisning av asylsökande i Kållered, Göteborg i år skriver Ammar Korshed från nätverket Aktion mot Deportation. Anledningen, enligt migrationsminister Billström, är rent ekonomisk.
Detta står att läsa på Yelah den 9 mars.
Men nu får man väl ändå sansa sig och inte fara iväg hur som helst och använda språket på ett tendentiöst sätt som ger en helt felaktig bild av vad som händer!
Hets kan man väl ändå inte kalla det faktum att den som i flera instanser och efter flera ansökningar, har fått avslag på sin ansökan om asyl eller uppehållstillstånd ska utvisas?
Flyktingar handlar det ytterst sällan om – färre än någon eller några procent anses ha flyktingskäl enligt den svenska utlänningslagen och Geneve-konventionen.
Massutvisning är också en felaktig term – det lär finnas mellan 30.000 och 50.000 (ingen vet med säkerhet hur många) människor som illegalt vistas i Sverige. Om de ska lämna landet en och en så kostar det för mycket och tar för lång tid. Eftersom så få återvänder till sina hemländer frivilligt återstår för svenska staten att t.ex. chartra flygplan där 50, 100 eller fler personer kan resa samtidigt. Det är inget som kan kallas ”massutvisning” utan snarare ett smidigt och billigare sätt att utvisa fler personer på en gång, som inte ska befinna sig i Sverige.
Deportation är också fel ord i sammanhanget eftersom det betyder ”förvisning” (till straffkoloni). I själva verket handlar det om utvisning av människor som enligt lag och efter rättslig prövning inte befunnits ha rätt att vistas i Sverige.
Skriverier med felaktiga och/eller tendentiösa ordval gagnar ingen. Att inte använda korrekta ord och därmed glida på sanningen straffar sig så småningom och slår tillbaka mot dem som man av olika anledningar vill värna om. Rapportera korrekt, ljug inte och beskyll inte regeringen eller Migrationsverket för ”hets”, ”deportation”, ”massutvisning” etc när det inte på något sätt handlar om detta.
Titta i stället seriöst, med utlänningslagen, landrapporter och asylsökandes berättelser som grund, på asylärenden och framhåll felaktiga beslut, där sådana kan anses ha fattats. För att felaktiga beslut fattas av våra myndigheter emellanåt, det är ett ovedersägligt faktum. Och då måste man arbeta för att de felaktiga besluten rättas till.
Men de som ändå till slut, efter alla prövningar och överklagningar, inte beviljas asyl eller uppehållstillstånd har inte rätt att stanna, de ska lämna landet. Enskilda personer eller sammanslutningar kan inte sätta sig över lagen och ta på sig rätten att bestämma vem som ska utvisas och vem som inte ska utvisas. Så går det inte till i en rättsstat.