Klicka på textrutan för att komma till texten.

Idag, den 22 oktober 2024, har Hufvudstadsbladet publicerat Rurik Holmbergs och min ”debattinsändare” om den olyckliga ”svenskifiering” av den 160-åriga finlandssvenska tidningen som vi och andra vi talat med, upplever sedan sverigesvenska Bonnier News blev majoritetsägare i finlandssvenska Hufvudstadsbladet. Vår text kan, lite bakvänt, läsas efter det oombedda svaret från chefredaktören.

Samtidigt som vår insändare publicerades, publicerades också chefredaktörens ”svar” till oss (som vi inte bett om), direkt under vår text, ett ”svar” som känns en liten aning som om det lades till för att ”kväva debatten i sin linda”.  Men det behöver förstås inte vara så. Han hade också lite fel i det han sa om våra exempel på ”svenskifiering” i sitt sista stycke:Rurik Holmbergs och min insändare:

Hufvudstadsbladet känns inte längre som den finlandssvenska tidning den varit sedan december 1864, då den grundades.

Förändringen har skett snabbt och nästan omedelbart efter juni 2023 då svenska Bonnier News blev majoritetsägare i Hufvudstadsbladet Ab. Om tidningen inte återgår till att till största delen ha finlandssvenska nyheter och reportage och fokus på Svenskfinland så skulle det inte förvåna om en del besvikna läsare slutade prenumerera samtidigt som tidningen förlorar sin roll som en viktig informationskanal om Finland i Norden.

Vill vi läsa om Sverige och rikssvenska frågor och vad rikssvenskar tycker och tänker och gör så har vi mängder av rikssvenska medier att, genom bara några knapptryck, välja bland.

Ett av många, numera nästintill dagliga exempel på helt onödig ”svenskifiering” av Hufvudstadsbladet är artikeln “Kanelbullens dag har blivit succé – men en annan bulle utmanar” från Stockholm (HBL 4.10). Där man till och med i den finlandssvenska tidningen tycker att det är viktigt att presentera en prislista på vad svenska kanelbullar kostar i Stockholm! Varför?

Ett annat exempel är ”Han har kämpat för sedlar och mynt i tio år – nu börjar svenskarna lyssna” (HBL 8.10). Frågan om kontanternas framtid är förvisso viktig också i Finland, men varför detta rikssvenska perspektiv?

Varför tror Hufvudstadsbladet att en nyhet om den svenske partiledaren Jimmie Åkessons bröllopsgäster är viktig för finlandssvenskar? De flesta finlandssvenskar är knappast intresserade av Åkesson och hans gäster. Och på vilket sätt tror tidningen att ett bråk i Sveriges Radio om en mening uttalad om att man (lagligt) kan köpa sex i Danmark har någon relevans för finlandssvenska läsare? Den som är intresserad av rikssvenskt skvaller kan med lätthet hitta sådant en knapptryckning bort.

Många kommer att tappa intresset och sluta prenumerera på Hufvudstadsbladet om den inte förblir (återgår till att vara) ett organ för just finlandssvenskar. Man vill inte läsa TT-notiser och -texter som kopierats rakt av ur sin rikssvenska kontext på sitt rikssvenska språk.

Dessa texter ger en lätt obehagskänsla när ett helt annat sätt att se på och uttrycka sig om olika företeelser än det gängse finlandssvenska sipprar in och förändrar tidningen.

Trots likheterna länderna emellan är samhällsdebatten i Sverige väsensskild från den i Finland. Den kan inte överföras direkt. Ju förr ”Husis” nya ägare inser detta, desto större är chanserna för den 164 år gamla tidningen att fortsätta vara relevant för sin målgrupp och leva vidare.

Att två av våra exempel är skrivna av tidningens korrespondent i Stockholm har ingenting med vår åsikt om den tilltagande ”svenskifieringen” att göra. Chefredaktören nämner inte de två andra exemplen av otaliga, som fick plats i texten, de som citeras i fjärde stycket i utdraget ur vår text. Det handlar inte enbart om vem som skrivit texterna. Det handlar om dels vilka nyheter/ämnen man anser viktiga att delge svenskspråkiga finländare (finlandssvenskar); dels om det språk på vilket de är skrivna. Om sverigesvenska respektive det som är vårt finlandssvenska språk, vårt finlandssvenska sätt att uttrycka oss. Det handlar därmed också om den finlandssvenska kulturen (vi är finländare, inte svenskar!) som inte är särskilt lik den sverigesvenska.

Det var en hel del som uttryckte stor oro när det här samarbetet med Bonnier News inleddes. Oro över deras inflytande över vår finlandssvenska tidning som grundades år 1864 och varit vårt ”husorgan” i 160 år…

Fakta: För drygt ett år sedan tog sig Bonnier News in på den finlandssvenska mediemarknaden då de blev majoritetsägare i det som tidigare hette KSF Media, nu Hufvudstadsbladet Ab. Dit hör utöver Huvudstadsbladet också Västra Nyland, Östnyland och HBL Junior.

Läs också:
HBL:s chefredaktör: Bonnieraffären innebär inte att Hufvudstadsbladet och HSS Media slås ihop. – 22 februari 2022. Kort ur texten:

Bonnier News har i rask takt köpt upp många finlandssvenska tidningar. Tidigare då den svenska mediejätten köpt upp lokaltidningar har det ofta lett till uppsägningar. För nästan ett år sedan tog sig Bonnier News in på den finlandssvenska mediemarknaden då de blev majoritetsägare i det som tidigare hette KSF Media, nu Hufvudstadsbladet Ab.
———-
Uppsägningar på HBL – och i flera andra bolag Bonnier News köpt upp

En del förändringar har det ändå blivit. Hela utvecklingsavdelningen har lagts ned, vilket ledde till att sex tillsvidareanställningar avslutades. De ersattes av Bonniers utvecklingsavdelning i Sverige.

Till allra sist: En sverigesvensk vän som följt den här frågan kommenterade den och sa:

Jag är ju inte heller intresserad av att veta hur mycket bakelserna i Åbo kostar.

© denna sajt.