Klicka på textrutan för att läsa kolumnen (eller en liten del av den, beroende på om ni är prenumeranter eller inte).
Det här är en av de bästa texterna jag läst på ganska länge. Jag önskar att jag kunde citera den i sin helhet, men av upphovsrättsliga skäl går det inte. Dock har man/jag rätt att citera lagom korta stycken ur den och det gör jag i det här inlägget.
Först: rubriken refererar till diverse inlägg i sociala medier som Finlands nya finansminister, Riikka Purra, skrev på sociala medier för 15 år sedan, då hon var 31 år gammal. Att det är citattecken runt hennes namn och att det skrivs med gement i stället för versalt ”r”, är för att det var under det namnet hon skrev sina inlägg.
Sedan: Det går bra att googla och ta del av vad som hänt och/eller påstås ha hänt och olika åsikter kring det som Riikka Purra skrev för 15 år sedan.
Ur Torsten Fagerholms ledarkolumn i Hbl:
Finansminister Riikka Purras (Sannf) kommentarer i bloggosfären från 2008 har väckt förundran och avsky. Men mitt i uppståndelsen har en aspekt knappt belysts: kontexten. Går det alls att förstå vad som egentligen drev Purra, den ”arga” 31-åringen – utan att för en sekund acceptera det människoförakt som flera av hennes gamla inlägg osar av? Och varför tilltalar denna njugga retorik en del av väljarna? Finns beredskap att lyssna på dem vars värderingar vi finner direkt motbjudande, eller är det bekvämare med skygglappar och skyttegravar?
Och:
Hur ska man bete sig inför en blandad publik? Samma jargong går ingalunda hem överallt: under en bastukväll med barndomskompisarna, på mormors 90-årsdag och i styrelserummet. Därför har medvetna webbsurfare, som längtar efter något mer än den minsta gemensamma sociala nämnaren, för länge sedan sökt sig bort från ställen som Facebook, till slutna gemenskaper.
Och:
I en kolumn i Iltalehti påpekar kritikern Oskari Onninen att ingen har ställt Riikka Purra den direkta frågan: ”Varför”? Varför tillbringade en 31-årig mamma sin fritid i den hatiska bloggosfären? Onninen anar att det handlade om att vinna privat – snarare än politiskt eller ideologiskt – socialt kapital, inom en mycket specifik subkultur.
Utvecklar vi resonemanget vidare inser vi att mången av webbens vrår ter sig fullkomligt obegripliga för den oinvigde. Icke desto mindre följer subkulturerna en skruvad intern logik.
En pikant detalj är att just Sannfinländarna utövar stark politisk dominans inom hypermoderna kanaler som Tiktok. Ur rent metodperspektiv går tankarna osökt till militanta islamister och andra extremister som använder moderna verktyg för att driva en atavistisk agenda: ett frontalangrepp mot det liberala samhällsprojektet.
Och, till sist:
15 år är ett ögonblick, och en hel evighet, på en och samma gång.
Någon 80-talist är så gammalmodig att den startar en Twitterdiskussion med den ofta skarpsynte Onninen kring tankarna som hans kolumn väcker. Skribenten svarar med ett förslag: vore inte alla betjänta av en sluten gruppchat där vi först testar våra dåliga idéer?
Det perfekta gränssnittet har redan i själva verket flera hundratals år på nacken: en dagbok försedd med lås. Kanske även något för en finansminister?
Kommentar: Jag hade gärna citerat hela texten, eftersom den, i mitt tycke, är så bra att jag önskar att alla – även (ännu) icke-prenumeranter – borde få läsa den. Få nya perspektiv, fundera i för nya, kanske lite ”ovana” banor. Mig fick Torsten Fagerholm i alla fall att stanna upp och tänka till. Jag är glad att jag kunde läsa hela texten, men även de ovan citerade styckena ger en hel del ”food for thought”.
Tips: Hufvudstadsbladet får en ny chefredaktör och ansvarig utgivare den 1 augusti. Han heter Kalle Silfverberg och här kan man lyssna på hans sommarprat i finlandssvenska Radio Vega.
Klicka på text- och bildrutan för att lyssna på programmet.
