Läs först texterna Rörigt och snårigt på asylområdet – särskilt vad gäller ensamkommande som är, eller säger sig vara, minderåriga (30 mars 2017) och Med anledning av min artikel i Svenska Dagbladet den 30 mars 2017, del 1.

En läsare av artikeln i Svenska Dagbladet skriver så här:

Hej. Läste din ledare i Svenska Dagbladet. Du glömmer tre mycket väsentliga saker när du kritiserar förvaltningsrättens beslut:

1) Asylbeslutet har inte vunnit laga kraft eftersom den ensamkommande pojken överklagat
2) Migrationsverkets egna kvalitetsutvärderingar visar att drygt hälften av deras asylutredningar har allvarliga brister
3) Migrationsverket har stoppat den metod för åldersuppskrivningar som tillämpades för aktuelle pojken. Anledningen, den var för otillförlitlig…

Blir det som du vill så är det större risk att ett barn tvingas bo bland vuxna i något av Migrationsverkets boenden utan nattpersonal (ofta långt bort ifrån den lilla tryggheten den unge hunnit etablera), än att en 18-åring blir kvar på sitt HVB-hem fram till dess att beslutet vunnit laga kraft.

Din ledare är okunnig och saknar proportioner.

Den texten skickar personen inte bara till mig som har skrivit artikeln utan kopierar också in en redaktionschef på Svenska Dagbladet. Jag brukar försöka svara dem som kommenterar mina texter eller ställer frågor eller gör påståenden med anledning av dem. Om människor tar sig tid att skriva så tycker jag att man ska svara, det hör till god ton. Så jag svarade:

Hej och tack för ditt mejl!

Vad jag vill belysa är inte exakt hur förvaltningsrätten hanterat ärendet eller vad Migrationsverket gjort och gör och inte gjort och inte gör, utan syftet är att visa hur otroligt rörigt och snårigt det blir när man blandar olika myndigheter, lagar och regler och rättsliga ställningstagande etc i stället för att från början, rakt och enkelt, följa vad som sägs i utlänningslagen och Migrationsöverdomstolen förtydligat (trots att det redan står i lagen…):

I de övriga nordiska länderna fungerar det betydligt bättre, där följer man sin utlänningslag och där görs medicinska åldersbedömningar sedan många år av personer som inte kan styrka sin ålder när de säger sig vara minderåriga. Kanske bland annat därför kommer det till Norge, Danmark och Finland bara en bråkdel så många asylsökande i den här kategorin som till Sverige. I Finland till exempel har man dessutom ett ”snabbspår” för ensamkommande minderåriga. De går utanför den ordinarie asylsökarkön och får snabbare beslut vilket innebär att de som får stanna genast kan komma in i samhället och börja integreras, medan de som inte får stanna inte har hunnit rota sig när de återsänds till sina hemländer.

Smugglarna och de unga männen vet att det i Sverige inte rutinmässigt görs åldersbedömningar och att man här kan uppge att man är 17 år gammal utan att behöva styrka det eller ens ”göra det sannolikt”. Nu ska dock medicinska åldersbedömningar äntligen börja göras enligt ansvarig minister, Morgan Johansson. Till stor del just för att det inte gjorts sådana i Sverige som i andra länder, har det gått att komma hit och uppge att man är 17 även om man kanske är 26 eller 32. Det torde också till stor del vara därför som 40 % av alla ensamkommande migranter och skyddssökande, som var eller uppgav sig vara under 18 år och som tog sig till EU 2015, kom till just Sverige. 40 % kom hit, 60 % kom till de övriga 29 länderna som ingår i Schengen-överenskommelsen.

Kritiken är riktad mot hela det icke-fungerande asylsystemet. Och ord som ”okunnig” och ”saknar proportioner” är ord som passar rätt bra om man vill beskriva den svenska asylhanteringen.

P.S. Du skriver: ”Blir det som du vill så är det större risk att ett barn tvingas bo bland vuxna i något av Migrationsverkets boenden…” Det är att pådyvla mig en åsikt som jag aldrig gett uttryck för. Jag vill inte att vuxna ska bo med barn och inte heller att barn ska bo med vuxna. Därför har jag i mer än tio års tid förespråkat medicinska åldersbedömningar så snart en person söker asyl och uppger sig vara minderårig, om han inte kan styrka sin ålder (eller åtminstone ”göra den sannolik”).

Läsaren skrev då:
Tack för svar. Det förefaller uppenbart att du anser att Migrationsverkets åldersbestämningar skall gälla och att därmed Förvaltningsrätten är fel ute. Du skriver ”Det är svårt att förstå att ett sådant beslut kan fattas trots att mannen av en statlig myndighet bedömts vara vuxen.” I ljuset av de förskräckande resultaten av Migrationsverkets egna kvalitetsuppföljningar, och det faktum att den tidigare metoden för åldersprövningar stoppats, så bör man välkomna att Förvaltningsrätten slår fast att ungdomen skall behandlas  som barn tills asyldomen vunnit laga kraft. Allt annat vore synnerligen rättsosäkert.

Vi skulle vilja publicera en debattartikel som svar till din ledare. Är det ngn av redaktörerna som kan ge oss ok för det?

Ovanstående är ett lite rörigt meddelande, eftersom läsaren återigen kopierar in Svenska Dagbladet och blandar ihop svaret till mig med en begäran om att få en replik publicerad i tidningen. Svaret, det sista i min korrespondens med den här läsaren, lyder:

Jag kopierar inte in SvD-redaktörerna här eftersom det du nu vill – att de ska publicera någon sorts replik – är mellan dig och dem.

Du missförstår mig medvetet eller omedvetet. Men jag vill inte fortsätta en ”debatt” om detta med dig eftersom jag tror att det är fruktlöst. Du har din åsikt, jag har min efter drygt 20 år som engagerad på asylområdet, vara 14 år som asylombud. Men jag är glad över att ha fått ta del av vad du tycker i frågan.

Som en uppföljning på texten Med anledning av min artikel i Svenska Dagbladet den 30 mars 2017, del 1 kommer jag att publicera också dina synpunkter. I slutet av den texten citerar jag ur ditt första mejl till mig och som du ser så har jag inte angett ditt namn. Nu undrar jag om du vill att jag ska göra det, eller om du föredrar att jag inte gör det.

Med anledning av min artikel i Svenska Dagbladet den 30 mars 2017, del 1.

Jag är inte intresserad av att ”hänga ut” någon, men inte heller av att dölja vem som sagt eller skrivit något utan anpassar mig till den jag citerar, dvs hans/hennes önskan om att bli omnämnd eller inte bli det. Så meddela gärna vilket du föredrar så får du själv avgöra saken.

En privatperson som skriver till mig ska aldrig behöva oroa sig för att jag ”hänger ut” honom/henne eller anger hans/hennes namn om det kan skada personen ifråga eller personen helt enkelt bara inte vill bli omnämnd. Läsaren skrev ännu en gång:

Hej Merit. Märklig dialog. Jag missförstår definitivt inte dig medvetet. Det enda jag påtalar är att den nuvarande mycket otillförlitliga åldersbedömningsprocessen innebär att massor av barn har hamnat, och fortsätter hamna, på Migrationsverkets vuxenboenden. När du kritiserar Förvaltningsrättens dom så uppfattar jag det som du anser att detta är ett väsentligt mindre problem än att ett antal 18-åringar bor kvar på kommunernas LVH-hem* tills dess asylbeslutet vunnit laga kraft.

Om Migrationsverkets asyl- och åldersutredningar hade varit mer tillförlitliga hade vi inte haft den här diskussionen.

Om jag får publicera ett komplett svar på din ledare skriver jag under med namn, men jag gör det inte när det handlar om en lösryckt mening.

Vad personen menar med ”en lösryckt mening” vet jag inte. Men eftersom personen inte vill stå med sitt eget namn trots att vartenda ord är personens eget och ingenting är ändrat eller borttaget eller tillagt, så publiceras vår korrespondens utan angivande av personens namn.

Var och en får själv tänka och tycka och ta ställning som den vill, efter att ha tagit del av korrespondensen; här ges inga pekpinnar. Den anonyma (inte för mig) läsaren har fört fram sina åsikter och synpunkter, jag har framfört mina. Det är så det ska vara i ett land som respekterar demokrati och yttrandefrihet.

 
*Läsaren skriver ”LVH”-hem”. I de domar – båda från samma förvaltningsrätt och båda rörande unga män boende på samma ställe, talas om ”HVB” Rätt ska vara rätt.
© denna sajt. Vid eventuella citat, vänligen länka till originalinlägget så att det kan läsas i sin helhet och sitt sammanhang.