De flesta barn som föds i Sverige har ogifta föräldrar. Då är pappan skyldig att skriftligt intyga faderskapet, något som ska bevittnas av två personer. Och bekräftelsen ska sedan godkännas av kommunens socialnämnd och av mamman.
De här reglerna har under många år fått kritik för att vara ålderdomliga och krångliga, i synnerhet för sambor som får barn.
Sålunda rapporterades i morgonnyheterna idag. Bra så. Men jag väntade förgäves på fortsättningen, på det verkligt viktiga. Att minister Morgan Johansson skulle säga:
Men först och främst ska vi ta itu med att stärka rättigheterna för alla de barn – ca 55 % – som föds till föräldrar som inte är gifta. Som det är idag åsidosätts ju barnens rätt till sina fäder å det grövsta för att vi följer en snart 70-årig lag, föräldrabalken, där det i 3 § stadgas att:
Barnet står från födelsen under vårdnad av båda föräldrarna, om dessa är gifta med varandra, och i annat fall av modern ensam.
Det är betydligt viktigare att pappor som inte är gifta med sina barns mödrar får samma rätt som de som är gifta: gemensam vårdnad från början. Så att barnen inte fortsätter betraktas som ”oäkta” och får sämre förutsättningar som ”äkta” barn, det vill säga de som är födda inom äktenskapet. Det gamla sättet att tänka borde inte få leva kvar år 2017 i Sverige!
Jag har i mer än fyra år följt särskilt en pappas fåfänga kamp att få till stånd en normal relation till sin son. Hans starka kärlek till sin son och hans starka vilja att göra allt för att sonen ska få samma rätt till en höra relation med honom och hans släkt har fått honom att göra enorma uppoffringar, inte minst ekonomiskt.
Gör det gärna lättare att registrera faderskap, men sätt fart och förändra i föräldrabalken så att de 55 % av barnen som föds till ogifta föräldrar jämställs med dem vilkas föräldrar råkar vara gifta, följ FN:s Barnkonvention och se till barnets bästa!
Läs gärna:
• Be my guest # 117 Juldagen Nikolas Laios – 2015
• Be my guest # 123 Juldagen: Nikolas Laios – 2016
Och se: