Jag har sysslat med asylfrågor sedan 1995. Jag har varit inblandad i de mest fruktansvärt illa hanterade ärende, t.ex. där man velat separera en gravid kvinna med ett spädbarn från pappan och skicka dem till kvinnans hemland dit mannen inte kunde resa, där man skickade en kvinna gravid i åttonde månaden, till Azerbajdzan trots att hennes make och barnets far hade uppehållstillstånd i Sverige m.m, m.m. Jag har också haft en del lysande välskötta fall, som t.ex. fallet med uiguren X och fallet med jemeniten Y vilkas ärenden hanterades professionellt, effektivt och korrekt av Migrationsverket. Båda erhöll flyktingstatus i första instans, vilket var absolut rätt. Hade de haft otur och haft ett annat ombud och andra handläggare/beslutsfattare än de kunniga och kompetenta personer som hanterade deras ärenden så vete gudarna vad det hade blivit av deras liv. Just så slumpartat är det ofta. Det är ingen överdrift utan något som bekräftas av alla som varit – och är – inblandade i asylärenden: asylsökande, ombud, offentliga biträden och – inte minst – miggorna själva.
Jag tror jag kan säga att ”fallet Thanh” är ett av de mest illa skötta ärendena jag varit inblandad i, och ett av dem som orsakat samhället mest kostnader – främst på grund av myndigheternas ineffektivitet och inkompetens och ovilja att agera i enlighet med lagens intentioner. Nu har ”fallet Thanh” återigen (efter 5 år, 1 månad och 3 dagar) tagit nya märkliga vändningar när generaldirektören själv lagt sig i och agerat på ett sätt som jag bedömer vara icke korrekt gentemot justitiedepartementet. Han har till mig och flera andra närvarande sagt en sak ena dagen och agerat på ett annat sätt nästa dag.
Senast den 6 november måste talan i ärendet slutföras. Så sent som fredagen den 2 november kl 10.35 (dagen före Allhelgonalördagen) fick jag mig tillfaxad från Migrationsdomstolen en tjänsteanteckning gjord av Mirationsverkets generaldirektör, som gjorde mig ganska förbryllad och som jag också ska yttra mig över. Jag mejlade departementsrådet som nämns i tjänsteanteckningen och begärde att få ut underlaget för det som generaldirektören hänvisar till. Departementsrådet hade vänligheten att ringa upp när han fått mejlet och han lovade också att under måndagen försöka se till att jag får det underlag jag bett om.
Eftersom inlagan ska vara Migrationsdomstolen tillhanda senast tisdag den 6 november och jag har ett jobb att sköta på eftermiddagen idag (måndag den 5 november), har jag nu inlämnat mitt slutförande av talan utan att ha kunnat ta del av underlaget från justitiedepartementet eftersom jag inte har fått det i tid. Skulle det visa sig mycket viktigt och ha betydelse för ärendets hantering i Migrationsdomstolen, hoppas jag kunna göra en komplettering.
Jag upprepar till slut rubriken på föregående inlägg i detta ärende: ”Hur många miljoner ska EN asyslökande få kosta?” och lägger till en ny fråga: ”Hur många fel ska få begås i ETT enda ärende?” Fortsättning följer.
Läs mer under Vietnameserna i vänsterspalten.