Riksdagsledamoten Elisabeth Svantesson (m), träffade idag den 11 september Thanh efter att han kommit tillbaka från Polisen för tredje gången med oförrättat ärende. Hon var lätt omskakad och kunde inte förstå att en människa kan behandlas som Thanh. Samtidigt skrattade hon – och även jag och Thanh – åt alla absurditeter och vansinnigheter som han tvingats gå igenom. Vi skrattade för att det är så vansinnigt att det blir komiskt. Men skrattet fastnade i halsen när vi pratade om den totala bristen på egna initiativ och vilja att lösa problemen hos alla inblandade.
Alla slår ifrån sig, alla sparkar iväg ”problemet” (= människan) till ”någon annan”. Sedan går alla hem och äter middag, tittar på tv, leker med sina barn, tar ett bad, betalar några räkningar, sover. Och så går alla upp till en ny dag där de kan fortsätta att behandla människor som de behandlar Thanh, helt utan risk, eftersom tjänstemannaansvaret är avskaffat och de lika gärna kan dricka kaffe eller fila naglarna som att försöka räta upp en situation som en människa – utan egen förskyllan – hamnat i på grund av mängder av små och stora fel begångna av myndighetspersoner. Personer som antingen är okunniga eller också helt enkelt inte bryr sig eftersom de ju inte behöver ta ansvar för de fel och underlåtenheter de begår.
Tack till Elisabeth Svantesson som tog sig tid att träffa och lyssna på Thanh och som bär med sig hans öde i sitt viktiga värv som ledamot i Sveriges riksdag!
(Elisabeth Svantesson skrev också på sin blogg om ”fallet Thanh” den 11 september).