Som svar på frågorna som ställdes och det som skrev i inlägget En migga: ”Det här med Migrationsverkets barnhantering är rena tramset.” (30 juni 2009, har nedanstående svar kommit från Migrationsverkets rättsenhet:
Först är det viktigt att påpeka att lagen inte säger att uppehållstillstånd ska återkallas om det är medvetet oriktiga uppgifter som ligger till grund för besluten. Däremot får Migrationsverket återkalla tillståndet. Det är verket som har bevisbördan för att det finns grund för att återkalla och det räcker inte med en misstanke eller indikation på att oriktiga uppgifter lämnats. Om föräldrar, som påståtts vara döda eller försvunna, ansöker om tillstånd kort efter det att ett ensamkommande barn fått tillstånd, så kan detta givetvis vara en indikation på att oriktiga uppgifter lämnats och vara tillräckligt för att öppna ett ärenden om återkallelse och utvisning.
För att kunna visa att det verkligen handlat om medvetet oriktiga uppgifter måste dock ärendet utredas och det är inte givet att verket kan få fram tillräckliga bevis. Om barnet fått stanna i Sverige på skyddsgrunder och inte enbart på synnerligen ömmande skäl så måste även visas att dessa uppgifter varit medvetet oriktiga. Om inte så har föräldern en ovillkorlig rätt till uppehållstillstånd enligt 5 kap. 3 * första stycket 4 utlänningslagen.
Det sagda innebär att tillstånden inte alltid återkallas även om det finns indikationer på oriktiga uppgifter. Det är mycket svårt att lämna statistik kring de här frågorna men vår uppfattning är att andelen öppnade återkallelseärenden är högre ju äldre barnen i fråga är. Är det minderåriga barn, som inte fått stanna på skyddsgrund är det vanligare att återkallelse inte tas upp samtidigt som föräldrarna inte beviljas uppehållstillstånd. I dessa fall kan ansökan avslås med motiveringen att återförening kan ske i hemlandet eller annat land där föräldrarna vistas. Sedan är det upp till barnet och familjen att avgöra om barnet ska bo kvar i Sverige, åtskilt från resten av familjen, eller återvända till hemlandet.
Sedan ska det även sägas att det finns fall där skyddsgrund eller synnerligen ömmande skäl leder till att föräldrarna ändå får tillstånd. Man får inte heller utesluta att det finns fall där barnet ifråga verkligen inte vetat var föräldrarna funnits, trots att de dyker upp efter en kortare tid. Vi ska inte heller glömma att det finns barn vars föräldrar eller familj aldrig dyker upp.
Kommentar, första stycket: Det är väl ändå meningen att uppehållstillstånd som fåtts på felaktiga grunder ska återkallas, även om lagen säger ”får”. Om föräldrar, som påståtts vara döda eller försvunna, ansöker om tillstånd kort efter det att en ensamkommande minderårig asylsökande har fått tillstånd, så är det knappast någon indikation på att oriktiga uppgifter lämnats utan snarare mycket konkret bevis på att oriktiga, osanna, lögnaktiga uppgifter angetts om de unga asylsökande påstått att föräldrarna är försvunna eller döda och Migrationsverket har trott på det och inte kunnat återsända de unga som i sig inte har egna asylskäl! Självklart ska då ett återkallandeärende öppnas, det är inte meningen att man ska kunna få permanenta uppehållstillstånd åt hela familjer på falska grunder och helt utan asyl- eller andra skäl!
Kommentar, andra stycket: Ja, det är väl klart att ärenden där uppehållstillstånd – kanske mycket snabbt – getts på oriktiga grunder ska utredas. Lika snabbt! Det kan finnas enstaka unga som har haft egna asyl- eller skyddsskäl även om det enligt flera av varandra oberoende miggor är ytterst ovanligt. Men då har de knappast behövt ljuga om att alla släktingar är döda och försvunna… De unga som trots allt har egna skyddsgrundande skäl enligt utlänningslagen ska givetvis ges uppehållstillstånd. Och är de bevisligen under 18 år så har de också oftast rätt att återförenas här med sina föräldrar.
Kommentar, tredje stycket: Varför återkallas inte tillstånd alltid när de getts på lögnaktiga grunder? Det talas ju ständigt om hur viktigt det är att utlänningslagen följs; var står det att det är okej att strunta i att uppehållstillstånd beviljats på grunder som enligt samma lag inte grundar rätt till uppehållstillstånd? Att låta yngre ensamkommande asylsökande behålla sina uppehållstillstånd samtidigt som föräldrarna inte beviljas uppehållstillstånd är fullständigt obegripligt.
Har man ingenting lärt t.ex. av de finska krigsbarnen som skeppades till främmande land (Sverige) och som fortfarande, efter mer än 60 år, bär på stora trauman över att ha skickats iväg av sina föräldrar och inte fått växa upp med sina egna familjer i son egen kultur, i sitt eget land? Varför i hela fridens dar tror man i Sverige att barn som skickats hit över halva jordklotet får det bättre här i en främmande kultur och med främmande människor än hemma hos sina föräldrar? Är det svenskt storhetsvansinne som gör att man tror att det alltid, alltid, alltid är ”barnets bästa” att få vistas i ”paradiset” Sverige? Har man på Migrationsverket haft samtal med de finska krigsbarnen? Kanske läge att höra dem…
Kommentar, fjärde stycket: Givetvis kan det finnas något enstaka fall där barnet eller ungdomen ifråga verkligen inte vetat var föräldrarna funnits, trots att de dyker upp bara kort efter att barnet eller ungdomen fått uppehållstillstånd. Men någon – oftast föräldrar, ibland andra släktingar – har ju bevisligen betalat för barnets resa till Sverige. Att tro att mycket unga människor i de länder som de flesta asylsökande kommer ifrån, själva har pengar och kontakter så att de kan ordna en resa hit är lika barnsligt som att tro på tomten. Om någon ungdom ändå på något märkligt sätt haft råd och möjlighet att ta sig hit utan hjälp av föräldrar eller andra släktingar och ingen släkting alls dyker upp; och om han/hon har asyl- eller skyddsskäl, då gäller ju utlänningslagen och han/hon ska beviljas uppehållstillstånd och inte sändas tillbaka.