Tidigt i morse gick jag och satte mig på ”min” lilla servering vid Nytorget, ett stenkast från där jag bor. Solen stekte redan då, vid halv niotiden. Jag satt där helt ensam ett tag, sedan kom några enstaka frukostlängtande kvar-i-stanare. Jag satt och läste morgontidningarna och hade hunnit till andra koppen när plötsligt en man stod i motljus vid mitt bord. Det tohg några sekunder innan jag såg att det var Nuri. Han hade en konstig, långsmal, grå tingest i famnen.”Den här är till dig”, sa han och placerade den på stolen bredvid mig. ”Den passar dig precis, du städar ju inte så himla mycket och den här är lätthanterlig”. Sedan slog han sig ner och tog en kopp kaffe innan han ilade hem till tvättstuga och städning av lägenheten, bland annat golvtvätt. ”Hur roligt är det att ha tvättstugan på lördag morgon tidigt och att dessutom storstäda när solen skiner och sommaren är som härligast”, tänkte jag. Men vi är alla så olika.
På eftermiddagen skulle han dock ut på ”secret mission” medan jag bara flyttade mellan olika små serveringar, läste tidningar och drack kaffe. Och pratade med folk. Som min mycket gode vän J som kom till ”min” lilla park dit jag flyttat från serveringen vid Nytorget. Han vet att jag är en totalfrälst Nokia-människa så vad hade han tagit på sig för t-shirt när han skulle träffa mig? Först trodde jag det var en Nokia t-shirt men… se själva!
Denna bloggning är gjord på min balkong där malvorna och de andra blommorna har vuxit så det knakat sedan jag senast fotograferade dem.
