Apropå den nya lagen om arbetskraftsinvandring (omröstning i riksdagen i november, träder i kraft 15 december) så säger socialdemokraternas integrationspolitiske talesman Luciano Astudillo i Svenska Dagbladet att han ser en ökad risk för lönedumpning och försämrad arbetsrätt:
Vi anser att det måste finns en ordentlig arbetsmarknadsprövning för att arbetsgivare ska kunna ta hit folk. Den kompetensen finns hos arbetsförmedlingen, inte migrationsmyndigheterna. Jag är orolig för att det nu ska ske i okontrollerade former.
Företagarna nämner han inte ens… Man tar sig för pannan och undrar vilken värld Astillo lever i – och vill att vi andra ska leva i – när han påstår att staten bättre skulle veta vem som behövs i ett företag än den som ska erbjuda en anställning, betala lön, sociala avgifter, sjukpenning, försäkringar etc. Vilken himla tur att det inte var Astudillo och hans parti som fick möjlighet att konservera det nuvarande vansinniga systemet där andra än arbetsgivarna har fått bestämma! Dessutom: är det något som skett ”i okontrollerade former” så är det väl den s.k. asylinvandringen, som för länge sedan har upphört att handla om enbart skyddsbehövande och förföljda…
En enda sak som oroar mig och som jag starkt varnat för, men som ingen som vanligt lyssnat på är, att om man applicerar samma regler som för EU-medborgare vad gäller tremånadersviseringar för att komma hit och söka jobb, så kommer med stor sannolikhet många att använda sig av den möjligheten och sedan, trots att de inte fått jobb under de tre månaderna, vägra att resa tillbaka. Lagen borde ha varit entydig: ”Har du löfte om fast, vit anställning på minst ett år så att du kan försörja dig helt själv, och kan du ordna bostad, så är du välkommen”. Punkt. Slut. Man borde ha tänkt på vad som kommer att hända med tremånadersviseringarna när mängder av människor och vägrar lämna landet trots att de inte fått jobb som de kan försörja sig på!