Bästa miggor!
Jag vet att många av er läser min blogg; sex, åtta av er skriver också själva mer eller mindre ofta och regelbundet och berättar om hur det går till på ert verk eller kommer med olika förslag till förändringar och förbättringar. Under Asyl&Migration på bloggen finns många av era texter, i 95 % av fallen publicerade anonymt för läsarna.
Jag har brukat säga till er som skriver till mig att ni i första hand borde uppmärksamma era överordnade eller er ledning på det ni berättar för mig, som många gånger är mycket alarmerande eller ”bara” viktigt för en ledning att känna till. Ni vet också att ni har brukat svara att det inte går, att det är så lågt i tak att ni inte kan det, att ni inte befordras eller inte får löneförhöjning om ni gör det, att ni är rädda för repressalier av olika slag.
Jag har inte riktigt kunnat tro att det kan vara så illa i det förment demokratiska Sverige trots att ni alla, samstämmigt och varandra ovetande, sagt exakt samma sak. Någonstans inom mig har det ändå gnagt en obehaglig känsla av att när så många säger samma sak så kan det inte bara handla om någon obestämbar feghet från er sida utan det måste ligga något i den så utbredda rädslan och obehaget för det som liksom ”sitter i väggarna” på er arbetsplats.
Nu ber jag om ursäkt för att jag ibland har tvivlat. Jag förstår nu att ni faktiskt inte kan gå ut öppet i yttrande- och åsiktsfrihetens (=chimär) Sverige, trots att ni arbetar på ett statligt verk som finansieras via skattemedel. Det som tvingar mig att, om än motvilligt, inse att det faktiskt är så, är två saker:
1. Det faktum att Lennart Eriksson på Migrationsverket avskedats från sin chefspost för att han har en Israel-vänlig inställning. Trots att denna inställning enligt vittnen aldrig någonsin påverkat hans arbete inom verket.
2. Följande uttalande från en migga med en högre befattning inom Migrationsverket till en av de två ”miggor” som skrivit och uttalat sig under eget namn i tidningar och på min och andras bloggar både före och efter att hon slutade som beslutsfattare på Migrationsverket:
Jag måste säga att jag blir bekymrad av den hårda ton som du använder när du kritiserar verket i olika sammanhang. Kritik kan vara bra och konstruktiv, men det beror på hur den framförs. Du är skoningslös i din kritik och den lämnar inte något utrymme för dialog och samtal.
Vad gäller punkt 1 så finner jag det märkligt att man inom Migrationsverket inte får ha vilka åsikter man vill, medan t.ex. Gunnar Hökmark (M), som representant för Sverige i EU öppet får visa att han hyser starka Israel-sympatier, vilka han bland annat för fram betydligt mer offentligt än Lennart Eriksson gör på sin privata blogg. För övrigt anser jag att såväl Lennart Eriksson som Gunnar Hökmark och alla andra har rätt att ha vilka åsikter de vill. Och rätt att uttrycka dem. Det hör till de grundläggande rättigheterna i en fri och demokratisk stat.
Vad gäller punkt 2 så står det nu helt klart att man bland chefer och andra med högre befattningar på Migrationsverket inte välkomnar rak och tydlig (och berättigad) kritik utan anser att det ”inte lämnar något utrymme för dialog”. Därmed förstår jag vad ni miggor menar och kommer aldrig mer att uppmana er som hör av er till mig att försöka ha en dialog med era chefer. Annat än om ni vill jamsa med, förstås. För då kanske det går som för chefen som under en av Migrationsverket betald konferens låg halvnaken i en säng tillsammans med ett antal av sina tillika halvnakna underlydande: ni blir befordrade!
Jag beklagar att så många av er (dock inte alla, för en del verkar ändå ha bra enhetschefer) inte har någonstans att vända er. Jag beklagar att det är så trångt och så lågt i tak på en myndighet i ett land som kallar sig fritt. Så här var det inte i Sverige förut, för ett eller två decennier sedan. Idag är det rena DDR-stämningen ibland. Det beklagar jag också. Djupt.