Den 5 oktober skrev jag så här på min blogg:
Psykvården har kollapsat när man utan mer än en axelryckning kan konstatera att: “Vi får lägga det till erfarenheterna” sedan en människa dött genom att åtta personer delvis lagt sig på honom för att få ner honom på golvet. Och polisen lägger inom två dygn ner ner utredningen… Signal: “Det är okej att döda en människa inom vården i Sverige, det blir inga följder”!
Klicka på textrutan för att läsa min text om Mats på Svenska Dagbladets ledarsida den 29 september 2008.
Läs också mer här, här och här.
I texten ovan finns länkar till tidigare inlägg om hur Mats den 7 maj 2008 dog på Södertälje sjukhus psykiatriska avdelning sedan ett antal människor tryckt ner honom på golvet. Läs dem, det är skrämmande läsning.
Vad har hänt sedan Mats dog? Har någon tagit ansvar eller tagit på sig skulden för det inträffade? Har någon ställts till svars? Har någon dömts? Har vettiga utredningar gjorts? Har polis och åklagare gått till botten med ”fallet Mats”? Svaret på alla frågorna är nej, nej och åter nej! Ingen bryr sig, ingen tar ansvar. Ingen bär någon skuld till någonting och endast en av de inblandade i Mats död reflekterar ens det allra minsta över sin roll och vad hon kunde eller borde ha gjort annorlunda. Men som sagt: ingen anser sig ändå bära skulden till att åtta personer delvis lade sig på och stadigt höll fast Mats på golvet och att han inom loppet av 20 – 30 minuter låg där död.
Jag kommer att sammanställa det jag hittills skrivit och vad de, som borde ta ansvar och bära skulden för hur Mats behandlades och hanterades och för att han dog, har sagt i sina yttranden till HSAN (Hälso- och sjukvårdsnämndens ansvarsnämnd). Liksom vad Mats anhöriga anfört och vad det utomstående ögonvittnet berättar.
Ett kort citat följer här. Så här uttrycker sig chefläkaren:
Undertecknad har träffat Mats vid ett tillfälle, 2002. Jag har inte på något sätt varit inblandad i vården eller behandling av patienten vid det aktuella tillfället eller de senaste två åren. Jag motsätter mig således anmärkningar som riktats mot mig.
Så säger alltså chefläkaren som också är överläkare vid psykiatriska kliniken på Södertälje sjukhus. Chefläkare, förresten, vad betyder det? Vad innebär det i Sverige att vara chefläkare? Och överläkare för just den psykiatriska klinik där en patient under tumultartade förhållanden dog på golvet i ett patientrum den 7 maj 2008? Hur är det möjligt att påstå att man inte har något ansvar alls och att man för vad som händer på den klinik där man är chef? Och att skriva att man ”motsätter sig anmärkningar”?
Arma Sverige! Arma svenska folk! Så få tar ansvar för någonting och så många slår ifrån sig. Men chefs- och överläkarlöner tackar ingen nej till…
Fortsättning följer i ”fallet Mats”. Läs tidigare texter här och här och lyssna också på Kaliber i P1 där Mikael Funke och Nuri Kino avslöjar hur sällan (nästan aldrig) HSAN och Socialstyrelsen bryr sig om att polisanmäla sådant som anmäls till dem. De nöjer sig med att ”tilldela en varning”, om ens det. Här är ett kort citat ur programmet:
Både Socialstyrelsen och Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd är alltså skyldiga enligt lag att anmäla brott till polisen om straffpåföljden är fängelse. På Socialstyrelsen har man anmält något fler: fyra läkare de fem senaste åren.
Det hemska är, att inte ens polisanmälan behöver betyda att något sker. Polisen kan lägga ner utredningar illa kvickt utan att bry sig om att sätta sig in i vad som hänt. I Mats fall tog det ett dygn för polisen att avfärda alltihop, trots att det till anmälan hade bifogats 25 sidor dokumentation… Om svenskarna tror att de lever i en rättsstat så blir de varse att så inte är fallet när de själva råkar ut för något, där de i sin blåögdhet tror att de ska få hjälp och rätt av sina myndigheter.
Arma Sverige! Arma svenska folk!