”Jag har fullt förtroende för Migrationsverket och dess generaldirektör”, säger migrationsminister Tobias Billström i en intervju i tidningen Världen Idag.
Att en minister, ända till den dag han avskedar en generaldirektör som t.ex. i fallet Bo Bylund på Arbetsförmedlingen, säger att han har ”fullt förtroende” för personen i fråga och hans verksamhet, är mer regel än undantag. Det är ett standarduttryck som kan vara sant men lika gärna inte alls vara det. Bo Bylund, till exempel, åtnjöt ju ”fullt förtroende” ända till den dag häromveckan då han begav sig till regeringskansliet för ett – som han trodde – rutinmöte och gick därifrån utan att åtnjuta det allra minsta förtroende.
Att någon överhuvudtaget skulle kunna ha ”fullt förtroende” för Migrationsverket ter sig för mig som en total omöjlighet. Eller ens bara ”förtroende”, utan ordet ”fullt” framför.
Migrationsministern är kunnig i sina frågor och har koll på sitt ansvarsområde (så bra det nu går när allt är en enda röra), men att han på fullt allvar och innerst inne verkligen och på riktigt skulle känna att han har ”fullt förtroende” för en så rättsosäker och till många delar havererad verksamhet som Migrationsverkets, det har jag mycket svårt att tro.