En migga funderar och berättar:
Vad jag skulle vilja veta är om det finns några f.d. asylsökande som faktiskt fått tillstånd av AT-enheten (arbetstillståndsenheten), efter lagakraftvunnet utvisningsbeslut plockat upp sina pass, betalat ansökningsavgiften och visat att de har ett fast jobb.
AT-UND (undantag från att inneha uppehållstillstånd) ges numera inte längre till alla och envar. Personen som ansöker om detta måste ha något så när klarlagd identitet. Det är inte ett absolut krav att man ska ha styrkt sin identitet med pass. Som jag har förstått det så krävs det inte pass för att få AT-UND, utan ett antal andra handlingar räcker. Hur detta ska bedömas råder det stor förvirring kring hos oss på verket och bedömningen varierar förstås från fall till fall, beroende på vilket land den sökande kommer ifrån. Det finns länder vilkas ID-kort håller hög kvalitet (ungefär som de svenska nationella ID-korten) och vi kan lätt kontrollera deras äkthet. Har en person en sådan säker och korrekt ID-handling ska man beviljas AT-UND.
Men när personen sedan vill ha tillstånd från AT-enheten måste han uppvisa pass. Det kan bli något av ett moment 22 eftersom det finns ambassader som inte ger eller förlänger pass till medborgare som saknar uppehållstillstånd i Sverige. Personen ifråga måste då resa till sitt hemland för att få ett pass och i och med detta kan han förlora sitt jobb. Men är man oumbärlig på sin arbetsplats så får man säkert en semester beviljad varvid man kan resa hem, söka visum från hemlandet och resa tillbaka till Sverige.
Det finns många ”veteraner” bland asylsökande som under tio år inte godtagit avslagsbeslut som de fått från Migrationsverket, f.d. Utlänningsnämnden och migrationsdomstolarna eftersom de inte kan resa hem där ”dödsstraff väntar”. Men sedan reser de ju hem i alla fall, och ibland även till något annat land där de uppgett sig vara medborgare därför att de fått en anknytning till en sambo i Sverige och även fått barn med denna. De plockar nu fram sina pass och åker hem. Genast efter hemkomsten förlänger de sina pass, besöker den svenska ambassaden med sina handlingar och ansöker om anknytning vilket givetvis inte hade varit möjligt om de hade haft problem med regeringen i hemlandet. Ofta får de också tillstånd eftersom de har familj här.
Men det är knappast rätt är att dessa personer hållit sig kvar i Sverige, i värsta fall i tio år, ljugit och vägrat visa sin rätta identitet och under denna tid har fått en massa bidrag. Ibland har det hållits demonstrationer för deras sak och hela tiden har de suttit här med sina pass i fickan, skaffat en familj och in det sista vägrat åka hem.
Ett visst ansvar måste också vi på Migrationsverket ta på oss i dessa fall. Vi måste vara tydliga i våra möten med de sökande. I tre fall – vilket verkligen inte är många! – har jag lyckats skapa en sådan kontakt med den sökande att han/hon har förstått att hemresa och därav följande uppehållstillstånd på grund av anknytning är ett alternativ att föredra framför ytterligare överklagande. Men de offentliga biträdena ( med några få undantag) är inte så pigga på detta eftersom det rör sig om deras levebröd. De får ju mera pengar om besluten överklagas återigen…
