Den 5 december kunde man, under rubriken Zoran har jobbat i Sverige i 10 år – nu avvisas han, läsa i Metro att:
Zoran har under de senaste tio åren levt som vilken Svensson som helst – med jobbet på den egna firman, bil, familj och egen belånad bostadsrätt i södra Stockholm. Men för två veckor sedan ställdes allt på ända, då gränspolisen kom till Zorans arbetsplats och förde honom till Migrationsverkets förvar i Flen.
Man blir bestört och undrar varför detta sker och tänker att det inte kan finnas någon annan anledning att han ska utvisas än att han har begått något brott där fängelsestraffet är så långt att det också innebär utvisning. Men nej, läser man artikeln (och det är ju det enda man har att gå på), så ska Zoran inte lämna landet på grund av brottslighet utan för att han levt här illegalt i många år. För att han inte lämnat landet när han fick avslag på sin ansökan om asyl redan för sju år sedan.
Nu är han förvånad över att han, som registrerat firma och betalat skatt ska utvisas (inte ”avvisas, som Metro skriver). Men att man har stannat kvar i landet olagligt och lyckats – tack vare slappa svenska myndigheter – leva som om man hade tillstånd, är ju, oavsett när det uppdagas, faktiskt inte skäl för uppehållstillstånd! Det vill säga: man får inte uppehållstillstånd för att man stannat kvar i sju år illegalt. Att man skaffat F-skattsedel och betalat skatt kvalificerar inte till uppehållstillstånd enligt utlänningslagen (och det är ju den myndigheterna har att förhålla sig till). Men det är förstås helt galet att inga klockor ringt på några av de inblandade myndigheterna under alla år.
Det måste med kraft framhållas att det är oacceptabelt att Migrationsverket eller polisen, som är de två instanser som utvisar dem som inte getts rätt att stanna i landet, inte utvisade Zoran för sju år sedan! Att myndigheterna inte samarbetar så att Patent- och registreringsverket, Skatteverket, Migrationsverket och andra tänkbara myndigheter och verk vet vilka personer som inte har rätt att uppehålla sig i Sverige och därmed inte heller har rätt att registrera en firma, det är helt ofattbart. Det riskerar också att väcka falska förhoppningar hos den som stannat kvar illegalt och som kanske kan tro att ”stannar jag bara tillräckligt länge utan tillstånd och jobbar och betalar skatt, så omvandlas mitt utvisningsbeslut så småningom till permanent uppehållstillstånd”. Hur man nu på allvar kan tro något sådant är förstås en berättigad fråga, men hoppet finns hos människan och Zoran kan vara en av dem som faktiskt trott att ett avslag plötsligt och av sig självt kan förvandlas till ett tillstånd.
I artikeln i Metro står vidare:
Enligt Migrationsverket har Zoran fått flera kallelser till möten som han uteblivit från. I november 2006 överlämnades ärendet till gränspolisen, eftersom då Zoran betraktades som ”avviken”.
———-
Med det tillfälliga personnummer han fått när han kom till Sverige har han registrerats som bilköpare hos Transportstyrelsen, han har fått F-skattsedel från Skatteverket och tagit banklån för att köpa en egen bostadsrätt.
———-
Per-Uno Johansson, chef för utredningsavdelningen vid gränspolisen på Arlanda, tycker att det låter ”märkligt” att ingen på de svenska myndigheter Zoran varit i kontakt med har reagerat.
Men det stämmer nog inte att asylsökande har trott att de har vistats här lagligt. En människa vet om han har fått uppehållstillstånd eller inte, något annat ter sig orimligt. Men eftersom myndigheterna är slappa och inte gör samkörningar och kontroller av uppgifter så invaggas de, som vistas i landet olagligt, sköter sig och lyckas skapa ett liv här, i falsk trygghet. Och även om de självklart vet att de inte har uppehållstillstånd så känns det förstås mycket hårt när myndigheterna, sent omsider (alldeles för sent) hinner ikapp och kommer för att verkställa den utvisning som skulle ha skett för – som i detta fall – sju år sedan.
Frågan om samkörning av register mellan myndigheter har tagits upp då och då. Varför har man inte sett till att sådana samkörningar görs? Det ligger ju i rikets intresse att veta vilka som finns här och det ska inte vara så att en myndighet inte vet vad en annan myndighet känner till i frågor som rör personer som vistas i landet illegalt.
Det är ovärdigt ett it-land som Sverige att inte klara av att samköra dataregister över vilka utlänningar som har uppehållstillstånd och vilka som inte har det, när dessa söker upp myndigheter i olika ärenden. Och dessutom måste man ju kunna efterleva sina egna lagar! När det gäller Zoran och hans familj så kan man inte annat än beklaga att ingen har gett honom rådet att åka till hemlandet och söka arbetstillstånd därifrån. Med hans firma och möjlighet att försörja sig själv hade han med stor sannolikhet fått arbetstillstånd och med det ett tidsbegränsat uppehållstillstånd som hade kunnat förlängas några gånger och sedan övergå till att bli permanent.
Men den humanitära stormakten Sverige förnekar sig inte.