Ett litet urval av mina texter om asylområdet – från 1 april till 3 augusti 2008 – har jag lagt upp här, i form av ett Word-dokument. Det är viktig läsning, där finns dels en kort presentation av texterna; dels en länk direkt till varje text.

Mycket av det som miggor och asylsökande har berättat för mig genom åren och som jag bara berättat en bråkdel av här på bloggen, är fullständigt horribelt.

Jag har gjort vad jag kunnat för att väcka dem som har ansvaret och makten: Migrationsverkets generaldirektör och andra i Migrationsverkets ledning och styrelse, justitiedepartementet som är ansvarigt för myndigheten Migrationsverket, riksdagsledamöter, andra medier. Jag skriver kontinuerligt, jag skriver rakt och jag skriver tydligt. Jag skriver utan egen vinning och jag skriver av en enda anledning: för att jag tycker att rätt ska vara rätt så långt et någonsin är möjligt.

Men hur hemska historier som än dukas upp så verkar det inte som om någon bryr sig. Det märks i alla fall inte. Och märks det inte, då räknas det inte heller.

Inte ens när barn är inblandade och far illa händer något. Inte när ”klargörande beslut” blandas ihop med ”vägledande beslut”. Inte när ensamstående mammor med barn födda i Sverige utvisas till Iran eller när kriminella asylsökande trots beslut om utvisning – efter att ha fått strafflindring just för att han ska utvisas (!!!) – släpps ut på gatan efter avtjänat straff. Eller när man återsänder statslösa personer till Irak. Eller äkta kristna konvertiter (alltså inte lurendrejare som låtsas konvertera här) till strikt muslimska länder. Och ingen verkar heller bry sig om (tillräckligt för att agera) invasionen av människor med falska historier, falska identiteter, falska handlingar, falska nationaliteter: ”irakier” som inte alls är irakier, ”somalier” som aldrig satt sin fot i Somalia etc, etc, etc i det oändliga. Även om kanske någon bryr sig och tycker att: ”Oj, oj,oj, det var illa!”,händer ingenting synligt eller märkbart.

Att barn används som några miggor har beskrivit de senaste dagarna är droppen som får bägaren att rinna över för mig. Det måste väl finnas någon/några/några i Sverige som klarar att få ordning på asyleriet???!!! Någon som orkar bry sig om barn som tagits från sina föräldrar och tvingats följa med främmande människor (främmande för barnen även om de skulle vara bekanta till familjen) till ett främmande land enbart som ”ankare” för skrupellösa människor som använder barnen för att själva få uppehållstillstånd?

När tar det här slut? När blir Sverige den rättsstat man försöker lura i det inte fullt så lättlurade folket att det är? I det sammanhanget passar det förresten bra att titta på Henrik Alexanderssons (ja, just han som JK-anmäldes för att han lagt ut listor över FRA-spanade på sin blogg!) dokumentärfilm Rätten och rättvisan!

© Merit Wager - gäller alla mina texter.
Texterna får givetvis citeras med angivande av källa.