Varför gör man allt man kan i Sverige för att sudda bort allt svenskt? Vad är det ni vill att Sverige ska bli? Politiker (inte folket) styr landet till vad de tror ska bli/ska vara ett ”Allasland” till ett ”Ingensland”! I ett sådant ”Ingensland” känner ingen ansvar, finns ingen gemensam linje, växer olika fraktioner sig större och kräver sin ”rätt” på andras bekostnad.
Sverige är Sverige, här ska väl svenska lagar och regler respekteras och efterlevas, här ska väl talas svenska i officiella och allmänna sammanhang? Och här ska väl svenska värderingar gälla som fundament för alla. Eller?
Nej, så är det inte. Sverige skiljer sig markant från andra länder, inte minst från sina grannländer Norge, Danmark och Finland. I dessa tre länder finns en naturlig känsla för landet och det samhällssystem som förfäderna byggt upp och skapat. Där finns en sund stolthet och känsla av gemenskap och ingen skulle komma på tanken att platta ut sig och skapa ett ”Ingensland” i något av dessa tre länderna. Men i Sverige har man gått åt ett helt annat håll, förmodligen som enda land i världen. Några exempel på svenska idiotier:
– Man skulle inte hålla skolavslutning i kyrksalar som man alltid gjort.
– Man skulle inte sjunga ”Den blomstertid nu kommer”, som man alltid gjort.
– Man skulle kvotera in människor med en eller två utländska föräldrar till universitetsutbildningar.
– Lärarhögskolan har låtit sig terroriseras av ”kränkta” som hotat med anmälan till DO om de inte får godkänt på sin examen till lärare trots att de inte behärskar språket eller sina ämnen. (Ingen brydde sig om de barn som får sådana ”lärare”…)
– Mödomshinnor opereras in (!?) hos kvinnor från andra kulturer på skattefinansierade sjukhus, trots att det medeltida ”hedersbegreppet” strider mot allt som Sverige säger sig stå för.
– Testet i svenska för Poliser förenklades för att ”alla” ska kunna bli poliser (varför i hela friden ska ”alla” kunna bli poliser? Det är väl de som är mest lämpade fysiskt, psykiskt och språkligt som ska bli det och inte de som inte klarar de krav som alltid funnits och som finns i andra länder)
– Kraven på simkunnighet ska tas bort för dem som söker till Polishögskolan så att även icke-simkunniga invandrare kan söka…
Detta är bara en bråkdel av alla dumheter som pågår i Sverige, landet där man tror att det är rätt att kvotera in folk överallt så att det överallt ska finnas folk som ”speglar samhället” i stället för att, alltid och överallt, se till att bäste man eller bästa kvinna hamnar på rätt plats.
Och i Svenska Dagbladet berättas i en stor artikel med rubriken Kampen om korset i söndagens kulturbilaga (10 augusti) om ännu fler galenskaper:
I LILLA LIDS KYRKA I SÖRMLAND nekas sockenrådet att sätta upp ett träkors i en ny minneslund, eftersom ingen religion ska FAVORISERAS i ett sekulariserat Sverige. Samtidigt försöker Svenska kyrkan locka publik med ett korståg fullt av konserter, konst och friluftsgudstjänster. För trots trendigt trolska sommarvigslar och högtidliga begravningsceremonier går ALLT FÄRRE i kyrkan.
Läs hela artikeln här.
Jag förundras, liksom den svenske korrespondent jag hörde i Sveriges Radio häromdagen men inte minns namnet på, över att svenskarna har så lite självkänsla. Jag förundras över att det finns så lite stolthet hos svenskarna över den demokrati och det folkhem de byggt upp, att de på mycket kort tid med en fart som i Extreme Makeover Home Edition vill riva ner alltihop. Undrar vad folkhemsfäderna Per Albin, Hjalmar och Tage m.fl. skulle säga om de levde.
Jag minns protesterna och de arga och elaka insändare i tidningarna när moskén vid Björns trädgård på Södermalm skulle byggas! Jag hörde till dem som, med hot till livet som följd, skrev insändare om att jag i religionsfrihetens namn, välkomnade moskén i min stadsdel. Men lika starkt som svenskarna försvarar muslimers rätt att ha sina helgedomar och ritualer och symboler, lika starkt ska de givetvis försvara sin rätt att ha skolavslutningar i kyrkor och kors där sådana normalt förekommer.
Sverige blir aldrig ett integrationsvänligt land om svenskarna inte samtidigt som de välkomnar nya människor med andra religioner, traditioner och kulturer, värnar om sin egen kultur och visar att den betyder något. Och kräver att i Sverige ska svenska lagar gälla lika för alla.