En migga har skickat nedanstående kommentar efter att ha läst texten i min artikel på Newsmill med rubriken Ensamkommande flyktingbarn är ofta vuxna (OBS! Rubriken sattes av Newsmill och artikeln finns inte längre på nätet. Newsmill stängde 2013). Miggan skriver:
Många afghanska ensamkommande ”barn” som kommer hit är födda i Iran eller har bott där sedan de var tre år gamla. Men de säger att de kommer från Ghazni i Afghanistan. De vet ingenting om Ghazni, men hur vet de då ens att de kommer från Ghazni där många aldrig ens satt sin fot? Mamma har råkat säga ”Ghazni” en gång, samtidigt som hon sagt att sonen är 17 år. Och just då har sonen lämnat Iran för att ansöka om asyl i Sverige.
Om man kommer som ensam minderårig från områden där det anses råda väpnad konflikt (Ghazni, Kandahar etc) för att söka asyl i Sverige, och om man får uppehållstillstånd här såsom skyddsbehövande just för att man kommer från dessa provinser, då får man ta hit sin mamma, pappa och alla syskon som man ”inte sett på många år” och som man, i många fall, ”trodde var döda”.
Om en ensamkommande minderårig asylsökande inte kommer från en provins där det råder inre väpnad konflikt så får han PUT på G-skäl, alltså ”synnerligen ömmande omständigheter” och då får varken mamma, pappa eller syskon komma. Då ska man återförenas i hemlandet.
Så, nu påstår alla att de kommer från Ghazni! De talar den dialekt som talas i Ghazni (och i hela Afghanistan, för övrigt) men de kan ju inte berätta någonting alls om Ghazni eftersom de är födda i Iran och inte har något med Ghazni att göra överhuvudtaget. Och deras familjer är inte ens från Ghazni. Alla bor i Iran och vill komma till Sverige därför att det ”inte är bra i Iran” (vilket inte är asylskäl…) och de vill inte heller åka tillbaka till Afghanistan. Då skickar familjerna sina söner till Sverige, säger till dem att de ska låtsas vara minderåriga och komma från Ghazni. Oftast går det bra, ibland inte.
Kommentar: Att människor söker sig ett bättre liv, som man tror att man får i Sverige, där man – om man lyckas ljuga sig in – blir försörjd, får bostad och utbildning och alla rättigheter i landet från första dagen, är fullt begripligt. Och ”word travels fast”: i de stora länder varifrån asylsökande kommer, finns ständigt uppdaterad kunskap om vad man ska säga och göra för att lura till sig en framtid för sig själv och sin – ofta – stora familj.
Att myndigheter och s.k. ansvariga politiker och ministrar låter bedrägerierna fortgå (i övriga nordiska länder har man till stor del lyckats stoppa den bedrägliga asylinvandringen) och inte ser till att landets lagar upprätthålls, är en skam för Sverige och ett hån mot skattebetalarna, vilkas pengar används för att bekosta det fruktansvärt dyra systemet.
Det är också oerhört skamligt att Sverige, genom att undergräva och ofta låta bli att följa sin egen utlänningslag, underblåser misstro och därmed fientlighet och misstänksamhet mot de relativt få (se på de nordiska länderna!), som enligt lag ska beredas en fristad och ges skydd här.
Sveriges oförmåga att efterleva sina egna lagar och upprätthålla den reglerade invandring som man faktiskt enats om i riksdag och regering, är förödande. På alla sätt. Och rapporteringen om hur illa det är ställt, såväl i boken där miggorna berättar (Inte svart eller vitt utan svart och vitt) och här på bloggen, är det ingen som lyssnar på. Man lyssnar alltså, i Sverige, hellre på bedragare och lycksökare som ljuger, än på människor som dag ut och dag in, år efter år, berättar om de lögner och påhittade historier, falska nationaliteter, falska namn, falska åldrar etc som de tvingas lyssna på! Det är inte bara skamligt, det är också häpnadsväckande att ett land är så destruktivt och så lite bryr sig om konsekvenserna av att man överger den reglerade invandringen till förmån för bluff- och försörjningsinvandring!
Notera: All asylinvandring är inte bluff och bedrägeri! Bara så att inte någon får för sig att påstå att det är vad miggorna säger. Eller jag. Jag kan bara be den som läser miggornas berättelser att läsa dem ordentligt och ta in vad där står, inte leta efter något att vinkla och vrida på ett sätt som texterna inte alls säger.