En migga skriver nedanstående med anledning av inlägget Gallimatias om asylsökande i Gomorron Sverige i SVT den 15 juli:
Jag såg inslaget i Gomorron Sverige. De där unga tjejerna menar väl, de brinner åtminstone för något men de är förstås väldigt naiva. Asylrätt hör hemma under förvaltningsrätten och inte brotts- eller straffrätten. Det är en förmån som man ansöker om, på samma sätt som ansöker om t.ex. bygglov eller havandeskapspenning.
Om jag ansöker om bygglov måste jag ha en tomt, om jag vill ha havandeskapspenning måste jag vara havande. Och detta är bara början. Också en asylsökande måste förstås ha en grund för sin ansökan. Det är inte myndigheten som ska bevisa att jag äger en tomt om jag vill bygga ett hus eller testa om jag är gravid i fall jag vill få havandeskapspenning. Kommer jag inte med bevisning får jag inget.
Nu är det inte precis på samma sätt när det gäller asylrätt, beviskraven är betydligt lägre vilket förstås beror på att de sökande ibland kommer från länder där byråkratin inte är på samma höga nivå som här i Sverige. Och ibland kan de ha flytt under sådana omständigheter att de omöjligen kan prestera heltäckande bevisning. Det har vi på Migrationsverket full förståelse för. Men alla vet väl ändå varifrån de kommer, vad de heter och varför de söker asyl? Trots det får vi dagligen lyssna på lögner, inte minst när det gäller identitet och medborgarskap. Det kan vara så att lögnerna är något som en ”smugglare” eller släkten i Sverige försett den sökande med.
Människor som kommer till Sverige och söker asyl har naturligtvis en anledning till varför de vill bosätta sig här. Där håller jag med de två tjejerna i programmet. Men nu har vi ju faktiskt inte fri invandring och jag känner inte till något enda land i världen som har det! Känner du till om det finns något sådant land? Ett land dit man kan bara komma och bli försörjd av staten tills man hittar ett jobb? Jag antar att det finns länder där man kan jobba svart och bo hur länge som helst utan att någon myndighet lägger sig i, men de är förstås länder som till stor del saknar myndigheter, och där även de egna medborgarna saknar rättigheter. Och där blir man inte försörjd av staten. Alltså de länder som producerar våra asylsökande och illegala migranter.
Jag har ingen lösning på detta dilemma, och det verkar inte den samlade EU-kompetensen heller ha. Man kunde förstås skrota hela asyleriet och satsa på bistånd på plats och kvotuttagning när det gäller krigs- eller katastrofdrabbade människor, eller politiska flyktingar. Och sedan göra det lättare för de andra, de som nu missbrukar asylrätten eller förväxlar den med anhöriginvandrig, sjukvårdsbesök etc, att komma hit i sin rätta identitet. Givetvis under förutsättning att de själva eller deras härvarande anhöriga bekostar deras vistelse här, inklusive sjukvården. Tills de fått jobb eller blivit färdigbehandlade.
