Ur regeringens proposition 2007/08:147 Nya regler för arbetskraftsinvandring:
Ett tidsbegränsat arbetstillstånd bör normalt beviljas för tid motsvarande anställningstiden. Om utlänningens anställning förlängs bör arbetstillståndet efter ansökan förlängas i motsvarande mån. Ett arbetstillstånd bör dock inte avse längre tid än två år.
Det sagda innebär t.ex. att den som har en anställningstid om sex månader bör få arbetstillstånd för motsvarande tid, medan den som har en anställningstid som överstiger två år bör få sitt arbetstillstånd begränsat till två år. Förlängning bör kunna ske vid ett eller flera tillfällen men den sammanlagda tillståndstiden för utlänningen bör enligt regeringens uppfattning inte överstiga fyra år. Då bör istället frågan om permanent uppehållstillstånd aktualiseras (jfr nedan). När arbetstillstånd beviljats enligt det föreslagna förfarandet år det rimligt att en ansökan om förlängning ska kunna beviljas trots att den görs infrån landet.
En förlängning bör föregås av en ny prövning av om de grundläggande villkoren för arbetstillstånd fortfarande är uppfyllda. Om det vid prövningen av en förlängningsansökan visar sig att anställningen upphört och något annat arbetserbjudande inte finns, ska inget nytt arbetstillstånd beviljas. Utlänningen ska då lämna landet.
Som jag har förklarat tidigare – och som framgår av lagtextsförslaget – ska arbetskraftsinvandrare inte ges permanent uppehållstillstånd utan arbetstillstånd som förnyas om man har jobbet kvar. Har man inte jobbet kvar – alltså grunden för just arbetskraftsinvandring – ska man lämna landet. Jobbet ska givetvis vara ett riktigt jobb där skatt och arbetsgivaravgifter betalas. Efter att man under två år hela tiden jobbat kan man ansöka om permanent uppehållstillstånd.
Om undantaget från reglerna om arbetskraftsinvandring för asylsökande, läs till exempel här.
© Merit Wager