Idag (2 juli) skriver migrationsminister Tobias Billström en debattartikel på Expressens Sidan 4. Rubriken är Lär dig av Sydeuropa, Mona Sahlin. Jag läser artikeln med intresse. Den handlar om arbetskraftsinvandring till EU och att Mona Sahlin, som just nu deltar i Socialistinternationalen i Aten, borde överge det gamla Göran Perssonska påståendet att Sverige skulle översvämmas av ”sociala turister” när det blev fritt fram för folk att röra sig inom EU.

Migrationsministern skriver bland annat:
Resultatet av EU-utvidgningen visar klart på behovet av enklare regler för arbetskraftsinvandring. Trots att Sverige var ett av de få länder i EU som inte införde några övergångsregler för de nya medlemsstaterna har vi inte sett något stort antal människor komma från de länderna. Det är ett varningstecken som måste tas på stort allvar. Sverige kanske inte är så attraktivt som vi så gärna vill tro.

Just det! Sverige kanske inte är så attraktivt som svenskarna vill tro – för människor som vill jobba och klara sig själv. Däremot är Sverige attraktivt för dem som inte vill arbeta eftersom vår sociala s.k. välfärd försörjer människor i oändliga tider. Sverige är attraktivt för många av dem som, trots att de fått sina ansökningar om uppehållstillstånd prövade otaliga gånger och fått avslag varje gång, ändå stannar kvar här och jobbar svart. Sverige är också attraktivt för många som fått uppehållstillstånd men som bidragifierats och förstått att de kan ”tjäna” lika mycket och ibland mer på att stanna hemma och harva lite på sfi (år ut och år in), som de kan om de jobbar.

Nästan alla asylsökande och personer som fått uppehållstillstånd talar om dagersättningen som sin ”lön”. Många irakier tror på fullt allvar att det är en lön som de har rätt till eftersom Iraks regering med sina oljerikedomar betalar stora pengar till Sverige för att de som lämnat Irak ska få det bra här. Andra är helt säkra på att pengarna kommer från FN. Ja, det är absolut sant, så tror de! Och de är arga för att Sverige inte ger dem bättre bostäder, mer pengar, mer allt. En del säger t.o.m. att om de hade vetat att de inte får fina lägenheter precis där de själva vill etc så hade de inte kommit hit alls och lämnat sina stora, fina hus med vackra trädgårdar. Ytterst få är medvetna om att det är svenska skattepengar som bekostar flykting- och asylmottagandet. Snacka om totalt misslyckande av svenska myndigheter att kommunicera rätt information…

Alltså: ”sociala asylsökande” finns helt säkert ganska gott om; ”sociala turister” finns i betydligt mindre utsträckning. De sistnämnda kommer främst från nya EU-länder som Rumänien. Men om Sverige bara orkar implementera de gemensamma regler och lagar som finns för den fria rörligheten inom EU så kan ingen socialturista här någon längre tid. Efter tre månader i landet (då man också ska försörja sig själv genom medhavda pengar eller jobb) ska man ju vara registrerad hos MIgrationsverket och kunna visa intyg på att man har arbete och därmed lön så att man kan försörja sig själv. Men det vekar lite si och så med den svenska kontrollen av detta. Också. Som med så mycket annat som i stället omfattas av den svenska ”låt gå”-mentaliteten.

Till slut: Varför släpar socialdemokraternas partiledare Mona Sahlin med sig konsulten Göran Persson till Socialistinternationalen? Obegripligt.

P.S. För undvikande av medvetna missförstånd upprepar jag, som jag så många gånger gjort tidigare, att givetvis finns det många asylsökande som fått avslag på grunder som vi utanför Migrationsverkets och migrationsdomstolens domäner finner felaktiga och upprörande. Jag påstår verkligen inte att alla som får avslag borde ha fått det! Men här talar jag om dem som faktiskt inte har skäl enligt någon enda lagparagraf eller konventionstext att stanna här och som därför ska lämna landet. Dessutom – och det kan var och en begripa själv: – så är det absolut inte alla som vill leva på bidrag hela sina liv, tvärtom. Men om man inte kommunicerar ordentligt och förklarar vårt löne- och skattesystem och vikten av att lära sig svenska snabbt så finns risken att inte heller de som verkligen vill klara sig på eget arbete når dit.