På sin blogg skriver Moderaternas talesman i migrationsfrågor, Gunnar Axén, om det fenomen jag otaliga gånger uppmärksammat (senast på Newsmill men också här under Asyl&Migration): den journalistiska dramaturgi som gäller när asylfrågor diskuteras och debatteras – en av anledningarna till att jag själv inte vill medverka i svensk radio eller tv. Här kan man lyssna på debatten i P1. I sitt blogginlägg under rubriken P1 Morgon – mer underhållning än samhällsjournalistik, skriver han bland annat:

Dramaturgin var den vanliga. Först ett sex minuter långt inslag om bl a en person som befunnit sig olagligt i Sverige under 4 års tid och hans rädsla för att uppsöka sjukvården för att få hjälp med sin astma eftersom att han då befarar att han ska bli avvisad från Sverige.

Gunnar Axén reder sedan ut en del kring de icke-juridiska begreppen ”papperslösa” och ”gömda” och slår fast det faktum att:

”Gömda” är personer som sökt asyl i Sverige, men som inte befunnits ha flyktingsskäl, skyddsbehov på annan grund eller som inte omfattas av synnerligen ömmande omständigheter och därför inte fått uppehållstillstånd, men trots detta stannat kvar i landet och därmed vägrat att följa svensk lag.

och:

Papperslösa” är personer som kommit till Sverige utan att söka asyl, uppehållstillstånd eller på något annat sätt gett sig till känna för några myndigheter. De har således inte rätt att vistas i Sverige.

Ovedersägliga fakta, som också jag på denna blogg tagit upp otaliga gånger. Fakta, alltså. Inget ”rasistiskt” eller ”främlingsfientligt”, inget ondskefullt, inget ”borgerligt”  eller ”höger” – enbart fakta som grundar sig på den lag som riksdag och regering i demokratisk ordning fastställt.

Men, som sagt: den djupt rotade ensidiga och därmed oseriösa svenska mediedramaturgin gör att det är svårt att framhålla fakta eftersom så mycket bygger på okunskap hos journalister och andra och på känslor. På just det här området av alla samhällsområden tycks det vara okej att från journalistiskt håll strunta i att ge allmänheten en heltäckande och allsidig bild. Känslor har vi förstås alla; känslor är det är det som gör oss till människor och som gör att vi kan känna solidaritet och empati. Dock förväntas – eller snarare krävs – det av oss att vi följer de gemensamma lagar som styr våra liv, vårt handlande och vår framtid. Men om en majoritet anser att vi ska ändra på en lag så måste de arbeta för att så ska ske och inte – anarkistiskt – handla emot gällande lagar.

Om svenska folket vill ha fri invandring och anser att varje människa som sätter sin fot på svensk mark utan att ens tala om vem han är och varifrån han kommer men ändå ska omfattas av alla försörjningsstöd, full sjukvård, ges bostad etc, utan några motkrav, då kommer det att bli så. Man kan börja med en folkomröstning och om detta verkligen är folkets vilja kan man sedan fortsätta med att kräva en förändring av lagen, alltså om resultatet i omröstningen blir ett ”ja” till fri invandring.