I andra länder är det egna språket, det som används av alla, också officiellt språk. I Finland, t.ex., finns två officiella språk: finska och svenska. Sverige är klart udda i det här sammanhanget: här har man inte tydligt och klart angett – och lagstiftat om – att svenskan ska vara landets officiella språk. (Många svenskar vet inte ens om att det är så…)
Otaliga instanser, organisationer och enskilda har genom åren försökt få till stånd en ändring och nu, när det är på vippen att ha blivit för sent och engelskan allt mer tagit över bland annat i universitets- och forskarvärlden, ska det äntligen bli ordning på språkområdet även i Sverige!
I Svenska Dagbladet (endast papperstidningen, tyvärr), finns idag (12 juli) en artikel med rubriken Grönt ljus för nya språklagen. Lagen föreslås träda i kraft om ett år. I artikeln berättas att bland remissinstanserna inom universitets- och forskningsvälden vill 
många se ökade krafttag för att stärka svenskan. Och att Svenska Akademien efterlyser ett kraftfullare agerande när det gäller svenska språkets ställning inom universitetsvärlden. Akademien föreslår ett tillägg i lagtexten som slår fast att ”huvudregeln är att svenska ska vara det språk som nvänds i utbildningsväsendets samtliga stadier”. Precis som i andra länder: landets eget språk, majoritetsbefolkningens modersmål, ska vara det officiella språket, det som binder alla samman och på vilket lagar är skrivna och alla myndigheter, riksdag, regering etc utövar sin verksamhet på.
Nu kan det inte heller bli något av Maria Wetterstrands onödiga och ogenomtänkta (uppmärksamhetssökande) förslag! Läs om det i mitt inlägg Nya politikerpåhitt.