Läs Seven Spirit Bay del 1 och 2 först, se nedan!
”Banteng Bob” (av arten Bos javanicus)
Mer om Banteng-boskapen på Coburg Peninsula här
De åttkantiga hyddorna i Seven Spirit Bay var fräscht inredda och kändes lyxiga, se förra inlägget Seven Spirit Bay del 2. Det var en sann njutning att sträcka ut sig på de enorma sängarna, blunda och höra naturens ljud och ibland se en eller annan iguana vifta förbi och tycka sig se en snabbfotad krokodil (riktigt säker var man inte) och höra det tunga trampet av Banteng Bob och hans kompisar när de letade efter något att mumsa på. Det fick mig att tänka på Tove Janssons Vem ska trösta knyttet? och strofen: ”Därute går hemulerna med stora tunga steg”… Fast skillnaden var den att hemulerna ju inte var livsfarliga, precis.
Utsikt från hyddan
Utanför var det total vildmark, hyddorna var bokstavligt talat placerade rätt ute i ingenstans och det fanns ingenstans att ta vägen och man kunde inte kila på bio på kvällen eller ”ner på stan” och en trevlig restaurang om man till äventyrs hade känt för det. Vi var helt enkelt fast därute, tills det lilla planet kom tillbaka för att hämta oss några dagar senare…
Läs mer om Seven Spirit Bay här. Fortsättning på min lilla reseberättelse följer…