© Merit Wager
Hassan Nasrallah
I P1-morgon i Sveriges Radio den 24 augusti handlade ett inslag om Nasrallah och det presenterades så här:
Hizbollahledare porträtteras
I Libanon beskrivs Hizbollahs ledare Hassan Nasrallah ibland som mellanösterns Che Guevara, men vem är denne man?
I programmet medverkade statsvetaren Mats Wärn för att ge en bild av Hizbollah-ledaren som han forskar om. Mats Wärn beskrev honom som intelligent och som en karismatisk ledare och folk säger att han sällan talar utan att ha något att säga, men Wärn har själv aldrig fått träffa Hassan Nasrallah utan endast lägre chefer som var underställda honom.
Birgitta Elfström
Jag har talat med Birgitta Elfström en av få utländska kvinnor i världen, kanske den enda i Sverige, som träffat och samtalat med den här nu så viktiga mannen vars agerande har betydelse och får återverkningar på hundratusentals, rentav miljoner människor. Jag bad henne berätta hur det kom sig att hon fick träffa Hassan Nasrallah, hur mötet gick till, vad som hände, vad han sa, hur hon upplevde honom och vad hon tycker om mannen som har en avgörande betydelse för hur det ser ut i den del av världen som kallas Mellanöstern. Här är vad hon berättat för mig:
För några år sedan reste jag till Libanon. Jag reser ofta i länder i Mellanöstern som Irak, Syrien, Palestina och Libanon; dels av eget intresse men också för att skaffa mig ökade kunskaper om den här delen av världen, dess olika religioner, politik och kultur. Jag ordnade själv många intressanta möten med politiska och religiösa ledare, jag besökte flyktingläger och gjorde besök i det f.d. Khiamfängelset i södra Libanon. Höjdpunkten på resan var mötet med Hizbollahledaren Hassan Nasrallah.
Att få till stånd ett möte med denne man var dock inte lätt. Tvärtom, det var mycket svårt och jag visste att t.o.m. många utländska ambassadörer nekats en visit hos honom. Jag lyckades genom mina kontakter från tidigare arbete för Rädda barnen i LIbanon. Färden till platsen där jag skulle få träffa den mytomspunne Hassan Nasrallah var en upplevelse. Jag fraktades till mötesplatsen i olika bilar. Det gick inte att färdas i samma bil hela vägen, det kunde vara farligt. Vi måste byta bilar så att vi kunde skaka av oss eventuella förföljare.
Efter ungefär halva vägen körde vi in i ett garage där portarna plötslig bara öppnades. Och så bytte vi till den sista bilen på väg till den här mannen som så många ville träffa men inte kunde komma i närheten av. Vi klev alltså in i en svart Mercedes med mörka rutor och kryssade sedan fram längs gatorna i Beiruts södra förorter. Plötsligt stannade vi vid ett höghus där kraftiga livvakter, tungt beväpnade, stod utanför och verkade vänta på oss. Vi visiterades och åkte därefter upp i huset med hissen och steg sedan rakt in i en välmöblerad salong med typiska och överdådiga arabiska möbler och tunga gardiner. Våra väskor ombads vi lämna ifrån oss, men vi fick ha med oss våra kameror efter att de noga undersökts.
Innan vi hann sätta oss ner uppenbarade sig plötsligt Hassan Nasrallah. Det kan låta konstigt, men det kändes som om luften plötsligt uppfylldes av en helig aura. Där kom han, Hizbollaledaren, utstrålande ett stort lugn och med ett varmt leende på läpparna. ”Är detta verkligen Hassan Nasrallah?” tänkte jag. Och visst var det han. Han hälsade artigt, fortfarande leende. Han bad mig sitta närmast honom i en av de höga stolarna och jag fick börja med att ge en kort presentation av mig själv. Hassan Nasrallah inledde med att prisa den svenska demokratin och Sveriges arbete för mänskliga rättigheter. Sedan pratade han om sin son som blev ett av Mellanösterkonfliktens offer, om Hizbollahs arbete i parlamentet, om palestiniernas situation i Libanon, om Israels ockupation av södra Libanon och om den framtiden. Han berättade med inlevelse om Hizbollahs sociala verksamhet som omfattade bl.a. skolor och sjukhus.
För mig framstod Hassan Nasrallah som en påläst, intelligent och skarpsynt man. Hans vänlighet, hans utstrålning och den aura som fanns omkring honom och i hela rummet – allt detta gjorde det till ett mycket speciellt och minnesvärt möte.
Vi var fem personer från Migrationsverket som år 2002 åkte till Libanon för att öka på våra kunskaper om landets olika religioner, politik och kultur. Vi hade många intressanta möten med politiska och religiösa ledare, besök i flyktingläger och besök i f.d. Khiamfängelset i södra Libanon. Höjdpunkten på resan var mötet med Hizbollahledaren Hassan Nasrallah. Det var dock inte lätt att få ett möte till stånd. Det är många utländska ambassadörer som nekats en visit hos honom. Jag lyckades men fråga mig inte hur. Bara färden dit var en upplevelse. Vi fick åka i olika bilar dit. Efter halva färden körde vi in i ett garage där portarna plötslig bara öppnades. Sen in i en svart Mercedes med svarta rutor och vi kryssade fram i Beiruts södra förorter. Plötsligt stannade vi vid ett höghus där kraftiga body guards med vapen stod utanför och synbart väntade på oss. Vi visiterades och åkte upp i en hiss. Vi kom in en välmöblerad salong med typiska överdådiga arabiska möbler och tunga gardiner. Vi lämnade ifrån oss våra väskor men fick ha med oss våra kameror efter att dessa noga undersökts. Innan vi satte oss ner uppenbarade sig plötsligt Hassan Nasrallah. För mig kändes det som om plötsligt luften fylldes av en helig aura. Där kom han utstrålande ett lugn och med ett leende på läpparna. Var detta verkligen Hassan Nasrallah, tänkte jag. Visst var det han. Han hälsade artigt med ett leende på läpparna. Han bad mig sitta närmast intill sig i de höga stolarna. Var och en av oss fick ge en kort presentation. Han började själv med att beklaga mordet på Anna Lind. Han berömde henne för hennes frispråkighet vad gällde Israels ockupation av Palestina och södra Libanon. Sen pratade han om sin son, om Hizbollahs arbete i parlamentet, om palestiniernas situation i Libanon och om Israels ockupation av södra Libanon och om den nära framtiden. Han berättade om Hizbollahs sociala verksamhet med bl.a. skolor och sjukhus.
För mig framstod Hassan Nasrallah som en påläst, intelligent och skarpsynt man. Mötet och den aura som fanns omkring honom och i rummet är oförglömligt.
Birgitta Elfström berättar att hon har också medverkat i ett po
gram i Hizbollahs egen tv-kanal Al Manar. Det var en halvtimme långt. Hon var den enda gästen och berättade om sina uppdrag för Internationella Juristkommissionen som rättegångsobservatör i israeliska militärdomstolar och i Israels högsta domstol.
Birgitta lovar att snart också berätta om sitt möte med den nu fängslade irakiske ministern, Tariq Aziz. Och om hur det gick till i en israelisk distriktsdomstol i Haifa när ledare, för Islamic Movement, anklagad för terrorism, frigavs. Och om observatörsuppdraget i Israels högsta domstol, som gällde om Israel har rätt att hålla ett fängelse hemligt.
Här kan man läsa en blogging från den 21 juli 2006 om Birgitta Elfströms uppdrag i Mellanöstern.
Här finns en del av rapporterna för ICJ.
OBS! Vid citat: ange denna blogg som källa!