Birgitta
Foto: Merit Wager
Här följer det sista resebrevet, nr 10 (för att läsa del 1-9, scrolla neråt!), från Birgitta, beslutsfattare på Migrationsverket, som tillsammans med några andra personer (en del arbetar också på Migrationsverket) ca två gånger om året reser runt i Mellanöstern för att inhämta kunskap om de länder där många asylsökande kommer ifrån. Hon och de andra gör det helt på egen tid och för egna pengar.
Irish-Finnish camp i södra Libanon, maronitiska kyrkan i Klaaya, staden Khiam, jultomten + Birgitta i BeirutFoto: Birgitta och Arne
Resan lider mot sitt slut. Bouganvillean blommar, medelhavet lyser blått, solen skiner, frukstånden dignar av frukt och grönt, det libanesiska köket översvämmas av vitaminer, de historiska och kulturella platserna är många, gästvänligheten är stor, stridsvagnar kör på gatorna, demonstrationerna fortsätter down town, många affärer har stängt igen helt, beväpnade grupper finns, framtiden är oviss, hus står öde och förfaller, nya exklusiva höghus byggs, noarfolk bor i tält, många tiggare på gatan, barnarbetare, hemmafruar
med privatchaufför i Mercedes Van, gästarbetare i serviceyrken. Jultomten syns också i Beirut.
Vi har inte berättat om Baalbeck, Maaloula, Golanhöjderna, de dansande dervischerna, kyrko- och moskébesök och att Fatahledaren Sultan Aboul Ainen har fått sin dödsdom upphävd. Det finns så mycket mer att berätta men här sätter vi punkt.
Nu längtar vi hem och då särskilt till våra barnbarn Anthon och Amanda som var med oss förra december/januari på en resa till Libanon och Syrien!
Så långt Birgitta (och Arne)! Och så här efter det allra sista Mellanösternresebrevet från de här fantastiska resenärerna, vill jag passa på att tacka dem båda för intressanta, livfulla och spännande reseberättelser och för informativa illustrationer i form av fotografier. Stort tack för att jag fick oublicera era resebrev på min blogg!