Den 6 februari skrev jag en text med rubriken Men varför i hela fridens dar skulle Nordkoreas ambassad yttra sig? Det rör sig om en intressant – och länge efterlängtad – lagrådsremiss från finansdepartementet som handlar om samordningsnummer för icke folkbokförda personer verksamma i Sverige som inte har rätt till personnummer och om vilkas identitet det inte råder osäkerhet. Den är undertecknad av finansminister Anders Borg.

Jag blev så förvånad när jag såg vart den här lagrådsremissen hade skickats för yttrande att jag beslöt mig för att ta reda på hur man hade tänkt. Den hade alltså bland annat skickats till ambassaderna för Argentina, Dominikanska Republiken, Iran, Nordkorea, Tjeckien och Zimbabwe! Samtliga dessa ambassader hade dock valt att avstå från att yttra sig…

Jag har talat med sammanlagt fyra personer på finansdepartementet och UD och kan säga att klar över bevekelsegrunderna blev jag inte. På finansdepartementet, efter några hänvisningar mellan vänliga personer, menade man att det var dessa rekommendationer man fått från UD.

”Ja, men det var ju ni – finansministern – som valde dem, det hade ni ju inte behövt göra om ni inte velat”, hävdade jag.

Ja, så var det ju… Men det var bäst att jag pratade med UD för att få veta hur de hade tänkt, menade man på finansdepartementet.

Jag tyckte det var lite märkligt eftersom det ju faktiskt inte var UD som hade sista ordet i frågan om vilka instanser som ska utgöra remissinstanser för finansdepartementet, men okej, jag talade med en representant på UD också. Jag fick förklaringen att UD bara lämnat över en lista över de ambassader vilkas ambassadörer var de som varit längst i Sverige. Hå hå ja ja. Bland dem fanns inga representanter från starkt berörda länder som till exempel Finland, vars medborgare betydligt oftare än Nordkoreas (!) har problem med sin vardag i Sverige innan de tilldelas personnummer.

Man borde inte hålla på och skylla på varandra fram och tillbaka, men det verkar vara en så välutvecklad gren i Sverige att den borde upphöjas till en del i en svensk nationalsport där för övrigt också sådant som närbesläktade ”Hitta syndabock” kunde ingå. En evig, mycket framstående förebild kan vara f.d. statssekreterare Lars Danielsson som innehar ett syndabocksrekord som torde vara i det närmaste omöjligt att slå. Andra grenar kan vara ”Hur man håller onödiga, långa och tråkiga möten” samt ”Utplåning av det svenska” där man kan tävla om vilken kommun som varit skickligast i att eliminera svenska traditioner som skolavslutning i kyrkan, psalmsång och annat som man i andra länder vårdar och värnar om. ”Sopande under mattan” när det gäller viktiga frågor som borde diskuteras öppet (som t.ex. asylhanteringen) kunde också vara en gren i den svenska nationalsporten som på klatschig svengelska kunde heta How to be en riktig svensk. Det var en liten ironisk utvikning mitt i alltihop, ibland blir det bara så.

Jag vet fortfarande inte hur finansministern tänkte när han valde att be just dessa ambassader ha synpunkter på hur vi i Sverige ska organisera våra personuppgifter…

 

© Vid ev citat ur texten, vänligen länka till originalinlägget.