Den utmärkta lokaltidningen Södermalmsnytt, som vi som bor på Södermalm får i våra brevlådor på lördagarna, har i nummer 6 (11-17 februari 2006) ett reportage med rubriken: "Varannan person vill ha städhjälp i hemmet". I repportager berättas att mer än varannan innerstadsbo anser att de skulle behöva anlita städhjälp hemma. En familj berättar att de har städhjälp några timmar varannan vecka och säger att: "Trots att det totalt sett inte handlar om så många timmar så gör det stor skillnad".
Enligt tidningen Södermalmsnytts undersökning svarade 53 % av de tillfrågade ja på frågan: "Skulle du behöva anlita städhjälp?". Allt fler väljer att också göra det och säger att det ger dem mer tid tillsammans. Den familj som intervjuats i Södermalmsnytt har inte velat anlita svart städhjälp och betalar för tre timmar varannan vecka ca 2.210 kronor i månaden. Familjen tycker att städhjälp borde subventioneras, dels för att det skulle skspa fler arbetstillfällen men också för att den svarta marknaden utan tvekan skulle bli mindre.
Tidningen frågar sina läsare: "Bör städhjälp i hemmet subventioneras med statliga medel?"
Mina kommentarer: Som läsare, skattebetalare och en som gärna skulle anlita städhjälp om det inte blev så förtvivlat dyrt, tycker jag inte att städhjälp ska subventioneras med statliga medel eftersom det då mest bara blir en rundgång av pengar. Däremot tycker jag att enmans- och småföretag (t.ex. med max fem anställda) inte ska betala lika höga egen- och arbetsgivaravgifter som större företag, d.v.s. ca 30-33 %.
Enmansföretagare borde undantas helt från dessa avgifter eftersom de är ensamma och inte har några anställda. De är snarare "egenförsörjare" än "företagare" och måste ju också ta ut 25 % moms på sina tjänster samt betala skatt som alla andra. De riktigt små företagen med några få anställda (dit ofta städföretag som erbjuder städning i hemmen hör), borde betala högst 10-15 % i arbetsgivaravgifter för att kunna hålla priser som folk har råd att betala och därmed få sin verksamhet att gå runt.